Snöpulsande och igelkottspip

I morse packade jag in Boo i bilen och körde ut till Romeleåsen. Det finns en härlig runda där som jag skrivit om förut som jag tänkte passa på att ta idag. Anders ska vara borta några dagar, och då måste Boo anpassa sig till Izors kortare rundor, jag har lite dåligt samvete för det, men jag vill inte lämna Izor ensam i flera timmar innan han vant sig vid huset, så så får det bli. Jag kan aktivera Boo hemmavid också. Medan Anders tog Izor på en kortare morgonrunda (cirka 30 minuter, vi vill att han ska bygga muskler långsamt och inte överanstränga sig, och det är jobbigt för en stor hund att pulsa i snön) så körde Boo och jag iväg.

Jag hann inte mer än tjugo minuter in i skogen innan jag insåg att det här skulle bli en betydligt längre promenad än vanligt. Snön nådde mig till vaderna och det var pulsa, pulsa, pulsa som gällde. Vanligtvis tar rundan två ganska jobbiga timmar (det är kuperad terräng) - idag tog den tre, och jag är mör i kroppen nu. Boo verkar också nöjd. Och Izor hade hunnit med flera små promenader med Anders - promenader kantade av godissök och lek uppe på snövallarna.

Direkt jag kommit hem åkte jag igen, denna gången till en djurtillbehörsbutik i Lomma för att införskaffa en sele och ett halsband till Izor. Han hade bara en tunn "dressyrlänk", det vill säga stryphalsband, med sig och såna använder inte jag. Inte det lättaste att hitta en sele till en hund med midjemått på en meter - men till sist så. Några bastanta tuggbensringar fick följa med i påsen och så ett par pyttesmå latexpipisar som jag tänker ha som belöning till Boo. Eller tänkte - för döm om min förvåning när Izors ögon lyste upp som ett barns på julafton när jag provpep med den ena, en liten chockrosa igelkott. Jag kastade den till honom och sen lekte han med den i flera minuter. Jag tog den igen (inga problem att byta med en godis, trots att han faktiskt struntade i godisen och bara hade ögon för kotten) och kastade den en bit - med Izor efter. Pip pip pip! Fantastiskt - nu har jag ett redskap till i min Izor-träning (mer om det i nästa inlägg!).

Nu ska jag - äntligen - äta lunch. Morgongröten som intogs halv åtta är ett minne blott, speciellt efter tre timmars pulsande i snön, och sedan ska jag ta ut båda hundarna en sväng.