Vallning med Gip

Igår var vi och vallade, för femte gången. Jag har fått träningen filmat av Kicki varje gång och det är så roligt att se utvecklingen. Det är bara en och en halv månad sedan Gip träffade fåren första gången, och idag har jag klippt ihop en film av allra allra första mötet med fåren lös och så en snutt från igår. Första mötet var ganska kaosartat - man ser tydligt när Gip verkar tänka "Herregu! jag är lööös med dessa levande kampleksaker!" och det var inte direkt någon vallning. Enligt Christer Sjögren, som hjälper oss, är det svansen man kollar på först. Gips svans hålls i en båge över ryggen - och en bc som vallar har svansen lågt i koncentration. Att han dessutom skäller, försöker smaka ull och bara rusar runt runt runt är inte heller så konstigt. Fast han har lätt för att lägga sig och det gjorde han snabbt. Det är bra, och det har vi jobbat vidare på.

Varje gång har Gip sänkt farten och svansen litegrann. Och så började han sänka även framkroppen, och till sist kom den stund när Christer sa: "Nu vallar han!". När han har gjort något som ser bra ut, har jag fått döpa beteendet. När han har lagt sig har jag ropat "lay down", när han sprungit åt ena hållet "away" och andra hållet "come by". "Walk on" - gå rakt fram - har jag fått vara lite försiktig med, men det lade jag på igår. Och så har jag "ssshhh:at" (spring runt) och smackat (kom mot mig) och "Hey!at" (bit inte fåret! - fastän Gip är snäll mot fåren, blir det ibland lite för mycket för honom och då har han försökt smaka lite ull, och det får man inte. Ska fåren bitas ska de bitas framifrån, och bara i väldigt speciella situationer. Där är vi inte.). Igår fick jag tipset att lägga på en visselsignal som betyder "Kolla efter får". "That´l do" (inkallning) har jag inte börjat med ännu. Naturligtvis har vi inte heller börjat med några reella moment.

Gip har som sagt lätt för att lägga sig, han har också lättare för att fösa fåren mot mig (som ni ser på filmen) än springa runt och flanka. Då blir farten gärna för hög, koncentrationen sjunker och svansen åker upp. Så det ska vi jobba på i lina på Kickis får. Annars har det handlat om att tända hundarna och låta dem vänja sig vid fåren. Och vänja MIG vid fåren! Det är banne mig inte lätt att backa med 20 får runt bena, samtidigt som jag ska hålla koll på hunden och var jag sätter fötterna OCH ha en plan.

Jag trodde inte att jag skulle tycka det var SÅ roligt att valla, men det är rent magiskt att se den lille hunden plocka fram inneboende, uråldriga kunskaper. Jag är glad att all träning kunnat ske utan hårda metoder. Inget hot, ryck eller skrik. Gip har fått leka sig fram till där vi är idag - en liten bit på väg - och detta utan att stressa varken mig, hunden eller fåren (förutom precis initialt). Jag ser verkligen fram emot fortsatt träning! Och jag ser fram emot att jag ska lära mig mer - än så länge är det väldigt väldigt nytt, men jag tycker mig fått såpass känsla att det faktiskt blir lite logiskt emellanåt "Om jag går hitåt så borde Gip gå ditåt".

Så här såg det ut i mitten av oktober - och igår:

Veckans trick #1

Igår tog Ingerid ett initiativ till Veckans trick. Varje vecka ska vi träna in ett trick och publicera det. Det första var att stänga en skåpsdörr. Jag valde att låta Gip stänga med tassen eftersom han har svårare för att göra saker med tassarna än med nosen. Men han fixade det ganska lätt ändå. Fast under stimuluskontroll och generaliserat har vi väl det inte riktigt, ännu. :-)

Håll till godo!

Boo och Mixi ska få prova alla tricken också - men för dem tar det nog längre tid än en dag att lära något nytt. I alla fall om man heter Boo och blir så ivrig att man dänger igen dörren på första försöket - och därmed skrämmer sig själv. Hennes duttar är vääääldigt försiktiga nu.

Bara vara

När jag bara hade Boo såg promenaderna helt annorlunda ut. Jag hittade på en massa grejer - hon fick hoppa upp på stockar och stenar, leta godis och föremål (jag föredrar föremål så kommer godiset från mig), träna tricks och mysa. Med flera hundar blir jag latare och de har ju så kul ihop. Ofta springer de lösa och leker och jag blir lite lat. Tänker att vi - hundarna och jag, och en hund i taget - gör ju grejer sen, när vi TRÄNAR. Men detta har lett till att jag tycker det är ganska trist att gå promenad. Jag älskar förvisso se mina små springa runt som tre galningar och busa, men jag då? vad är min roll? Nu när det är älgjakt har vi börjat gå mycket mer koppelpromenader, och då blir det ju ännu tråkigare. För alla parter. Så idag tog jag mig i kragen och blev den roliga lektanten igen. Ett par timmars aktiv promenad senare och tre hundar ligger skitiga, nöjda och trötta bredvid världens bästa människa. Så lite det ska till!

Jag tar tillvara på det som skogen har att erbjuda och tränar samtidigt mycket som kan vara bra även på andra områden. Att sitta kvar medan jag gömmer en kotte (som jag markerat med tummen så jag känner igen den rätta) är bra för agilitystarterna. Att kunna balansera på en ganska hög, liten stubbe är bra för både kroppskontroll och mod. Att leta upp den där kotten är bra för koncentrationen och en skojig nosövning. Att kunna vänta på sin tur är bra i alla träningssammanhang. Kort sagt, det blir inte bara roligare - det blir bättre också.

En annan sak som jag ofta gjorde när det bara var Boo och jag var bara var. Vi åkte ofta ut till nåt mysigt ställe och bara hängde. Delade på lite fika och mös. Nu för tiden hänger jag nästan bara med hundarna en och en när vi tränar. Jag ska bli bättre på att ta dem en och en i andra sammanhang än i den rena träningen. De får egentid med mig varje dag som det är, men jag är dålig på den där härliga nonsenstiden.

Typiska novembertankar detta tror jag!

Tekniska problem

Är det någon som vet varför bilderna i inläggen inte syns? Ser ju jättetrist ut med bara en massa text.

Hur som helst så kommer jag inte anstränga mig för att fixa denna bloggen, det kommer komma en helt ny hemsida inom kort. Men lite irriterande är det i alla fall...