onsdag 17 februari 2010

Att lära gamla hundar sitta

I ett tidigare inlägg listade jag hur jag skulle lägga upp Izsors träning. Izor, Nej, Kom och Varsågod var de ord jag skulle försöka befästa, och så la jag i ett senare skede till Vänta. Nu har han varit hos oss i drygt en vecka, och det är roligt att se att han gör framsteg. Att det inte skulle gå att lära gamla hundar sitta är ju så fel det kan bli. Det går förvisso inte i samma takt som när jag tränar Boo - men å andra sidan så gäller det att hålla tungan rätt i mun med henne för att det går så blixtsnabbt. Och blixtsnabbt har jag i stället förstärkt ett beteende jag inte avsett att förstärka. Ett typiskt exempel är hennes slarviga/hetsiga/tokiga ingångar vid min sida. När jag ropar "kom" vill jag att hon ska springa fram och sätta sig vid min vänstra sida (om jag är ute i skogen och bara vill att hon ska hålla sig vid mig ropar jag "häråt"). Men jag har från början inte tränat på "riktigt" (nä det finns många riktiga sätt så klart, men så jag egentligen ville eller borde då) sätt, utan i stället för att jobba på stället med en kloss jobbat med att locka henne runt och förstärkt när hon kastat sig efter min hand. Så nu kommer hon, kastar sig alldeles för långt bak, upp och snurrar i luften innan hon sätter sig - strax bakom min vänstra fot. Inte snyggt alls.

Med Izor är det lite annorlunda. Dels klickar jag ju inte vilket jag skrivit förut (eftersom jag hoppas han hittar hem snart, och eftersom jag inte vet om hans nya ägare kommer vara intresserade av klickermetoden. Jag hoppas ju det, men vet inte.) och dels så måste man utrusta sig med ett annat sorts tålamod. Till exempel så kan han sitt men efter jag sagt sitt så får jag vänta en stund, och sedan sätter han sig makligt ner. Gäller då att inte falla för frestelsen att säga sitt, sitt, sitt, utan helt enkelt vänta ut honom. I takt med att han bygger mer muskler och får bättre kondis, och därigenom blir smidigare kommer det naturligtvis gå att shejpa fram ett snabbare sitt genom att helt enkelt bara förstärka de snabbaste gångerna.


Stjärna på att fånga godis!

Tillbaka till planen! Och då kan jag nämna ännu en skillnad mellan Izor och Boo: Boo lystrar till det jag har att säga i förhoppning att få en belöning (oftast). Izor gör inget om han inte först vet att jag har något gott med mig. Typiskt traditionell mut-hund kanske? Nu börjar det väl sjunka in att ett ord från mig faktiskt alltid genererar belöning (händerna har jag alltid tillgängliga, och Izor älskar att bli kliad under hakan, det funkar som en finfin belöning för killen), men han är tio gånger snabbare andra gången jag ger honom en signal under träningspassen. Nå, jag väljer att se det som en vanesak.

Så hur går det då? Izor lystrar han till bra nu. Nästan oavsett vad han gör får jag en huvudvridning när jag säger hans namn. Varsågod och Vänta har jag också lagt en del krut på, och Vänta verkar vara ett ord han kunde sedan tidigare. Varsågod har jag bara använt i vanliga livet (matskål, gå ut genom dörren etc) vilket jag trodde skulle vara tillräckligt, men jag inser att jag måste rigga lite träningsrepetitioner för att det ska fungera optimalt. Klurar på om det är möjligt att kombinera varsågod-träning och nej-träning. Det borde vara det. För nej har jag inte börjat träna ens (det är så tråkigt med förbud, och jag har så sällan anledning att säga nej. Anledning eller vilja.). Kom är svårast, helt klart. Jag säger det enbart när han redan är på väg till mig, men eftersom han är en hund som inte - återigen - likt Boo hattar fram och tillbaka utan är lugn och stillsam, så ges det inte supermånga tillfällen att träna det. Jag tror att jag helt enkelt måste ändra strategi även för inkallningen och rigga träningen. Vi kan tyvärr inte ha honom lös ens på tomten eftersom vårt staket är undermåligt (det kom ju sån där vahettere vinter precis när vi skulle förstärka staketet) så det blir inkallning i långlina. Nå, det går det också. Förresten så ska kan jag naturligtvis ha honom lös i stallet och maskinhallen, det ska jag prova idag.

Hoppas någon orkat läsa ända hit: jag tar hemskt gärna emot synpunkter, tips och råd! Tycker ni jag verkar vara på rätt väg? Något jag inte tänker på? Vore kul att höra era synpunkter i kommentarerna.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Visst orkar vi läsa, iaf jag.

Tycker att dina träningsmetoder grå framåt, men precis som du säger så är individen så olika o därmed även inlärningsmetoderna.
Dina ordkommandon är bra val att kommandon, ag använder mig väldigt mycket av varsegod, härom, deras namn etc. Att öva in vänta kan du u göra i många olika mat och godissstuationer, såsom att han skall vänta tills nästa kommando kommer. Det funkade jätte bra på Toto, mindre bra på Kita. Vet om att du fixar träningen med Izor galant.

Att träna en pyrre är en stor övning, skam den som ger sig. Men jag tycker att ni är på god väg, o bilderna talar sitt tydliga språk. Jag kan inte blir gladare.

Jessica sa...

Jag tycker det ger en extra dimension i hundträningen att de är så olika. Ger mig en del att tänka på och det är himla roligt och stimulerande! Jag har ju bara ambitionen att "väcka" Izor och göra honom mer observant i vardagen, och det känns som om han är väldigt mottaglig för det. Det är kul! Hade jag märkt att det gått åt fel håll hade jag blivit orolig, men så är absolut inte fallet nu.

Maria&Oskar sa...

Jag orkar läsa! men det är svårt att skriva träningstips i kommentarer, vi får prata nån dag i stället! Värdera upp inkallningsordet tycker jag i alla fall. Använd det när han får sin mat osv. Jag ska testa det som står i senaste Canis om hur hon lär sin valp inkallning eller namnet eller vad det nu var. När hon matar hunden från handen och släpper några bitar på marken, sen kallar in svårare och svårare (bort från bitarna i slutet)... äsch, läs själv :)
Tycker att du gör helt rätt annars. Vi har till slut känt oss tvungna att lära in ett förbudsord för att kunna stoppa Oskar från att springa in i folks trädgårdar och stjäla fågelbröd... Nästa gång ska vi ha en vallare, som hör något av det man säger. Vårt lilla dövöra hör bara när han själv vill. Tur att han är bärt ändå!