Träningsschema

Något jag ska försöka bli bättre på är att ha en klar och tydlig målbild med min träning, trots att jag i dagsläget inte tävlingstränar. Egentligen är ju vardagslydnaden viktigare än all tävlingslydnad, det är ju ändå vardag mest hela tiden. Min träning fram tills nu har varit ganska oplanerad, och därför ganska hattig. Lite sånt och lite sånt. Det är bara i miljöträningen vi varit fokuserade eftersom det varit - och är - så oändligt viktigt. Jag har i bästa fall haft en vag bild av vad jag velat uppnå med sessionen men inte mer än så. Och därför kan Boo massa saker lite sådär. Ska sätta mig och skriva ner vad jag vill uppnå med träningsåret 2010 om en stund, för Boos och min del. Om allt går som vi vill så kommer det komma en ny krabat in i vår familj under året, en valp. Vi håller på att ringa runt och prata med uppfödare just nu, och förhoppningsvis kommer det klicka någonstans. Det är ursvårt! Och det sätter Boos träning i lite skarpare läge (vissa saker måste hon kunna ordentligt innan det finns två hundar i flocken, framförallt en påverkbar valp). Den nya valpen kommer jag vilja tävla med och jag vill göra allt rätt från början. Och då måste man ha en plan!

För Izors del har jag redan börjat spåna på en träningsplan, eller början till en i alla fall. För för hans del handlar det om att ta fram hunden som finns där inuti. Som jag vet finns där. Hans familj som han kom till som åttaveckors valp och som han lämnade efter fem år igår, hade gett upp med Izor. Tid, lust och engagemang hade inte funnits på ett tag. Men det fina i kråksången är att det hade funnits där en gång i tiden. Han har gått kurser och han kan lite vardagslydnad. Så det gäller bara att nå fram.

Det första jag ska göra är att lära Izor tigga. Det låter ju helt galet så klart, men det är det inte. Jag vill att han ska inse att det är hos mig, eller hos Anders, som allt roligt händer, att det är vi som sitter på resurserna. Och ju mer man visar framtassarna desto bättre är det. Jag har funderat i de här banorna ett tag utan att kunna sätta ord på det, men så häromdagen skrev Klickerkloks Thomas så här:

Tenk på shaping som tigging. Gjør det enkelt. Slutt med å tigge om atferder fra hunden. Lær hunden å tigge. Det er noe av det beste man kan lære hunden. Når hunden har blitt skikkelig flink til å tigge, kan du lære den å tigge på rett måte for å få det den vil. Lær den å tigge aktivt og passivt. Lær den å tigge lenge. Lær den å virkelig anstrenge seg. Sett tiggingen i system. Og vips har du en hund som jobber beinhardt om å få jobbe for deg, istedet for at du ber hunden om å jobbe. Jeg har aldri hørt om noen som har mislyktes med å lære en hund å tigge.

Och svårare är det ju inte. Jag kommer inte klicka in Izor eftersom jag inte vet hur länge han kommer stanna här och om han kommer till ett hem som använder klicker men det hindrar ju inte att shejpa fram lite grejer. Helt enkelt få Izor att inse att om han tänker lite själv och ber på ett bra vis så får han det han vill.

Fyra ord ska jag börja med att lära honom, och då kommer jag inte shejpa. De fyra orden är Izor, Nej, Kom och Varsågod.

Izor för att det är bra att veta sitt namn. Just nu lystrar han inte alls (oavsett vad man säger faktiskt) men det finns en del knep att ta till. Godis är ett. Så min strategi är att betinga namnet genom att helt enkelt säga Izor och ge en godis. Izor - godis, Izor - godis. Samma sätt som man betingar klickern på med andra ord. Izor = nu händer det något kul, nu kommer det godis. Eller leksaken om han visar sig gilla den mer. Eller båda. Men godis är enkelt och snabbt.

Nej för att det är ett bra ord att kunna. Ett säkerhetsord. Där använder jag också godis och omvänd lockelse, med andra ord så har jag godis i handen och när Izor vill ha så stänger jag handen, säger "nej" lugnt (det finns ingen anledning att låta arg, det är ordets betydelse jag vill lära ut). Drar han undan nosen så får han godis. Sedan utökar jag det till att bli godis på marken och så vidare. Målet är att lugnt kunna säga "nej" när jag vill få honom att sluta med något, i stället för att skrika och gorma och ta i med hårdhandskarna.

Kom (eller hit), alltså ett inkallningsord, är det viktigaste att kunna. Izor är en herre som gärna rymmer, och han verkar inte lyssna alls på varken kom eller hit. Det finns en rad olika övningar att göra, men jag börjar med att betinga ordet på samma sätt som jag betingade namnet. Med andra ord lär Izor förknippa ordet med något gott. Jag måste bara försöka hitta hans godaste goda! Sedan kommer jag köra med att ropa kom när han är på väg mot mig och belöna som tusan, leka "klara färdiga KOM" och andra inkallningsövningar. Men det skadar inte att han får upp intresset för mig först!

Varsågod är ett ord jag använder hela tiden. Boo har en del inlärda, ordlösa, beteenden (sitta innan maten, vänta på att få hoppa ut från bilens baksäte, vänta på att få gå ut genom dörren (supersvårt om det är husse som är på andra sidan!) och så vidare) vilka alla löses med ett "varsågod". Det ordet betyder egentligen varsågod att gör vad du vill. Vilket i de givna situationerna är - ät mat, gå ut från bilen, gå ut genom dörren. Att utföra handlingen är belöningen (och ibland väljer Boo att resa sig och INTE äta, ligga kvar i bilen eller inte gå ut. Eller förresten, hon har aldrig vägrat gå ut) och det är egentligen okej. Varsågod är också det ord jag säger när Boo får ett ben eller paket, leksak eller godis om det inte föregåtts av klick. Oerhört användbart med andra ord. Och jag räknar med att Izor kommer snappa det utan min inblandning. Jag hoppas det i alla fall.

Det andra vi ska jobba på mycket är fokus. Ögonkontakt och kontaktsökande. Izor är ingen spontant kontaktsökande hund. Han kommer inte fram och kollar läget (om det inte är i köket) och han tigger inte kel eller något annat. Så det blir en utmaning. Heck, det blir en utmaning att träna med Izor över huvud taget, och jag ser fram emot att börja ordentligt i morgon. Idag har han fått känna in sig mest. Jag tror att det är svårt att hitta två hundar mer olika än Izor och Boo. Boo är blixtsnabb i både kropp och knopp och hon skickar signaler och flamsar och fixar och kollar läget hela tiden. Izor är ganska obrydd och inte så utåtriktad. Lite långsam i kroppen, och hans knopp vet jag inte så mycket om ännu. Detta kommer lära mig massor!

Och efter de här grunderna kommer det rinna på av sig själv med följsamhet i koppel, sitt - sitt kvar, ligg - ligg kvar och så vidare.

Anders största utmaning är att få Izor att leka. Anders och Boos kanske jag ska skriva. Anders är en jäkel på att leka igång hundarna och det ska bli kul att se hur det funkar på lilla isbjörnen. Jag åker snålskjuts där och leker med de redan leksugna. Fast å andra sidan var det ju jag som hittade igelkotten - och det bäddar för att det kommer bli en lekfarbror av Izor.