torsdag 23 december 2010

onsdag 22 december 2010

Hoppstå-backa-ligg-sitt-hopp

Jisses vad spännande det är att träna två individer som funkar så olika som Gip och Boo gör. Jag har ganska länge känt att jag inte behöver någon klicker så särdeles ofta, Boo och jag klarar oss på ett bra, det är precist nog och hon begriper exakt när det är ett "klicker-bra" och ett vardags-bra. När vi shejpar så har vi oftast inget mål utan jag fångar de beteenden som jag får och hon får belöning. Jag har gott om tid, hon är väldigt medveten om vad hon gör och ger mig ett beteende som hon vet brukar löna sig, väntar på mitt bra och sin belöning, går sen till ett nytt - eller samma - beteende. Jag har lagt allvaret på hyllan vad gäller Boo, målet är bara att vi ska trivas tillsammans, att hon ska ha värdefulla dagar. En vacker dag hoppas jag kunna ta upp lite mer seriös träning med henne - målet är ett freestyleprogram. Och så har vi ju spårandet där det är noggrannhet och koncentration och arbete på riktigt. Det vill säga, lek som leder mot ett annat mål än bara vara glad.

Gippen däremot, där gäller det att vara snabbare än blixten. Han har nästan lika många beteenden i sin repertoar som Boo redan och inget av dem är under verbal signal, utöver komma när jag säger Gip. Hm, förresten tror jag att han kan "behöver du kissa?" också när jag tänker efter. Och "gå ut", att det är samma sak. Jo, han kan ju "ta den" och "tack" också förresten. Klossen är ett visuellt kommando (burken jag använder) burlekar likaså än så länge (jag sätter mig vid buren) och sitta vid mat i matskål (matskålen) liksom tusen andra saker antar jag. När jag plockar fram klickern vet han ju exakt vad som gäller.

Och det är här det är så förbenat viktigt att vara snabb. Innan jag vet ordet av har han hjort ett valphopp (början till hoppstå), backat tio steg och kastat sig ner i liggande. Och jag har råkat klicka fel. Jag klickade två gånger för backa tre steg-sitt och sen var det befäst (nu är det borta). Jag är så jäkla glad över en hund som är så smart och fattar så snabbt - och tycker det är ROLIGT, men det gäller ju hålla tungan rätt i mun alltså.

måndag 20 december 2010

Andra veckan med Gip

Tiden bara flyger iväg när man har roligaste, finaste Gippen vid sin sida! Denna veckan har blivit ofrivilligt lugnare - vi har varit insnöade och Anders har varit i Stockholm vilket lett till att vi inte kunnat åka på så många utfärder. Några har det så klart blivit. Vi har haft besök och varit på besök själva. Både människor och hundar - stora och små av båda sorterna - är lika roliga tycker Gip. Han har lekt både med en människovalp i samma ålder (fast i ärlighetens namn använde han Nils mest som madrass för att kunna leka med Nils babygym) och en stor vuxen skäggig farbror. Inga problem! Han har lekt med lilla tiken Doris som till och med är lite mindre än Gip, och med stora landseerkorsningen Bruno, unghund till på köpet. Inga problem! Han är liten och visar det, men han är cool och vill mera. När vi var i djuraffären snodde han ett ben och la sig mitt på disken (jag var tvungen att bära honom, den affärens regler...) och gnagde. Trots att det var folk både framför och bakom.

Han är himla social samtidigt som han inte har några problem med att ligga kvar i ett annat rum och gnaga ben en stund. Att knata iväg några meter och kissa själv medan jag står i dörren och väntar är inte heller något som är bekymmersamt. Men helst ligger han nära nära bära, till och med på en människa, och han går nära på promenader och kommer fort fort när man ropar. Känns som förutsättningar för en finfin balans det där!

Vi har fortsatt träna på inkallning (mest) klossen, backa och lägganden. Han börjar bli riktigt säker faktiskt, och klurar snabbt ut vad jag vill. Aha, backanden denna gången? Jag gört! Känns att jag måste sätta upp en ordentligare träningsplan eftersom han är så jäkla snabb. Och han börjar bli riktigt klickerklok, det är urkul! Vi har också börjat träna i samma rum som Anders tränar Boo, och han är så mat- och lekgalen att han inte bryr sig att de håller på en liten bit ifrån. Blir spännande om några veckor när valpkursen börjar att se om det går att applicera även där.

Burträningen kom vi av oss lite i när kattburen var för liten (han kan inte vända sig ordentligt i den och då faller det lite) och kanvasburen som jag tänkt använda tills jag köpt mig en ordentlig stålbur visade sig vara nedpissad av nån katt. Uääääck!

Jag måste också leka med honom på fler ställen, framförallt ute. Inne är det en jäkla intensitet, men utomhus är han lite fegare. Han är faktiskt inte så förtjust i att vara utomhus. Kombinationen vild storasyster och kylan/snön bidrar väl. Har man inte så långa ben är faktiskt snön även i Skåne ett hinder...

Boo sköter storasysterrollen med den äran. Jag är så himla stolt och nöjd med henne. Hon är en suverän pedagog som aldrig tar till hårda ord, men tydligt visar vad hon vill. När de leker (och de leker verkligen på riktigt nu!) så går hon undan, tar ett ben eller en leksak, när hon vill att det ska lugnas lite. Och han lyssnar på det! De delar tallrik utan att tjafsa (fördisktallrik) men när det är hennes matskål så visar hon med en blick att den inte är hans. Och ben kan de ligga sida vid sida och gnaga på, båda respekterar den andres utan trams. Boos tydlighet och det faktum att Gip växt upp med tre vuxna tikar och tolv andra valpar har gett honom utmärkta förutsättningar. Boo som ju är rätt osäker av sig, men får hon sköta snacket utan inblandning av koppel så är hon grym. Stort tålamod med vild valp har hon också. Hon somnar som en sten varje kväll, trots att hon verkligen inte fått mycket egentid eller träning de här veckorna.

Om ett par dagar åker vi till Kalmar för att fira jul - då blir det massa nya människor och nya miljöer för Gippen. Jag längtar efter att ta med honom ut i vida världen. Men innan dess ska jag ha skrivit färdigt mitt examensarbete om stress, så idag blir det passivitetsträning för hela (nåja) slanten.

lördag 18 december 2010

söndag 12 december 2010

 
Posted by Picasa

Första veckan med Gip!

  Det känns helt overkligt att Gip redan bott här en vecka. Eller för den delen att han bara bott här en vecka. Så otroligt lång förberedelse och väntan och nu är han här, och en helt naturlig del av familjen.

Helt overkligt är också att allt han hittills visat är att han är precis allt jag önskade i en valp. Han är en smart arbetsgalning med kopiös matlust och en sanslöst härlig lekintensitet och social kamplust som inte går av för hackor (jag har precis moppat golven och litenvalp hängde i mopphuvudet som om hans liv hängde på det). Han tar allt med ro och är totalt orädd. Inte dumdristig - han kollar läget och sådär - men kastar sig sen ut i livet.

Denna veckan har vi bara precis börjat resan tillsammans. Socialt har vi känt på varandra mest - Anders och jag, Boo och katterna har lärt känna Gippis och han oss. Det betyder mycket tid i sängen med mys och bus. Lite miljöträning har vi hunnit med - på flygplatsen (där vi tränade på att skita i omgivningen till förmån för att tugga ben och sova. Gick utmärkt!), i skogen (första rundan mötte vi inte någon, andra mötte vi både en hund och lite människor. Rådjur såg vi många båda gångerna.), på en välbefolkad parkering (där satte saltet käppar i hjulen för oss, men annars gick det bra) i omgivningarna hemma, inklusive utforska stallet och allt vad som finns där. Naturligtvis var resan hem i måndags en enda lång miljöträning där både vi, bilen och alla ställen vi stannade på (mackar, rastplatser, inne i Trelleborg etc) var nya. Konstaterar att miljöer inte verkar bekomma lillevalp och han utforskar, kissar, bajsar och tar allt med ro på ett härligt sätt.

Tränat har vi precis bara börjat göra. Mest har vi lekt och kampat. "Ta den" och "tack" förstår han bra. Däremot måste jag lära mig att använda lek som belöning oftare. Vi tränar, jag belönar med godis och sen tar jag till leken i pauser och efteråt. Just nu handlar det ju mycket om att Gip måste förstå principerna för att när han gör något som jag vill renderar det i något som han vill ha. Vi har tränat backa (det gör han med den äran), klossen (kanonbra, han börjar verkligen fatta), handtarget (jajemän), tasstarget (nja inte ännu), spontana sitt-ligg-stå samt lite lite hoppstå. Och så inkallning så klart, och belöning för spontankontakt. Han är helt tokigt snabblärd och han är så angelägen om att få sina foderkulor att det är en sann fröjd.

Lite hantering i form av daglig visitation och kloklippning har vi hunnit med också. Att klippa klorna var ju inge kul förstås, men att vara i husses famn och samtidigt få skinka när man var tyst och lugn gjorde det uthärdligt i alla fall.

Han är så intensiv och jag älskar´t! Han gör grejer som Boo inte skulle drömma om att våga. Han kastar sig med tassarna före ner i pizzan, välter ut tomburkar, klättrar och klänger och kampar och springer och är helt cool med att alla andra är i ett annat rum. Han stannar lugnt kvar i köket och gör vad han nu gör medan vi har städat och plockat idag. Helst ligger han dock på mig eller Anders, eller i alla fall riktigt nära. Och han anstränger sig för att få sin belöning, så skoj!

Om jag ska vara orolig för något så är det kanske att han tar till rösten. Han vet var skåpet ska stå och är inte rädd för att berätta det. En väldigt verbal herre som tjuter som om kniven satt i honom vid oförrätter. Och han frustrationsskäller rätt rejält och snabbt. Det måste jag ta tag i för det är inte så kul. Jag är van att jobba med en tyst mus - Boo skäller bara i avståndsökande syfte. Så visst är detta mer positivt - hellre skall för att han vill än skall för att hon inte vill.

Nästa vecka ska vi lägga krut på miljöträning och för att det ska vara genomförbart måste vi träna på att ha koppel på killen. Det är inte populärt, men jag är övertygad om att det kommer gå som en dans det också. Och så ska vi träna lite självbehärskning. Omvänt lockande och burträning tänker jag mig. Och fortsätta mysa och njuta av varandra.

fredag 10 december 2010

Leka leka varja da, det tycker jag är bra!

Vad händer med bilderna i de senaste inläggen tro? Få se om jag kan fixa det.

Idag har vi varit i skogen, Gips första skogstur. Han verkar bli lite granna åksjuk i bilen, men inte alls som första turen. Han pinnade på bra bredvid Boo, han är en sån rolig liten hund. Sjövild och gosig och snabb som attan i tanken. Och då är han bara åtta veckor ännu! Det märks inte minst när jag klickar fel - vi har ju tränat backande och jag råkade klicka när han backade och satte sig. Två gånger på raken och nu är det kört ;-). Back back back - sitt. Haha, jag får fixa det där.

Har inriktat träningen på lekregler idag. Vi har kommit så långt så att han släpper på tack OM jag också blir passiv. Måste så klart finslipas, han ska släppa oavsett vad jag gör och oavsett om jag håller i leksaken eller ej.

Han får ta leksaken på "ta den" och inte ta den om jag inte säger det eller klickar. Oavsett om jag har leksaken stilla eller om den rör sig, oavsett om Gip är stilla eller kommer farande. Han är jätteduktig på det, står och väntar på "ta den" och kastar sig då på vad det än är jag har i handen. Ska utveckla det så att jag även kan kasta leksaken och att han då både kan vänta tills den landar och jaga efter den när den flyger, samt att den kan ligga på marken när han ska ta den. Allt in sin tid!

Han leker med ALLT jag ger honom. Bollar på snören, små gosedjur, tennisboll, kamprulle, handduk, tom toarulle vad som helst. Helt underbart! Jag filmade honom idag när han for omkring med "Jolly-bollen" som verkligen är en hit (men vet inte hur jag för över filmen in hit. Men det kommer!). Han var lite rädd för den först, den är rätt stor och studsig, men nu så dundrar han omkring med den som ingenting. Lilla sprallapan!

Han är så söt, så mjuk och gosig och ändå så intensiv.

Om motivation

  Efter bara några dagar med valpen inser jag att jag måste göra något åt mig och Boo. Gip leker och äter och rusar och fnattar och är allmänt glad. Han kastar sig över leksakerna och kampar för liv och lust. Torrfoderkulorna som jag belönar med gör han vad som helst för - och när han fick smaka lever och kattmat och kalkon blev han som tokig.

Det är underbart! Och skillnaden mellan honom och Boo milsvid.

Jag har sagt det förr och säger det igen: jag önskar att jag kunde vad jag kan idag när jag fick Boo. Hennes förutsättningar var så mycket sämre, och resultatet har ju blivit ganska bra, men jag önskar att jag förmått entusiasmera henne mera och bättre. Inomhus kan vi nuförtiden träna riktigt bra, emellanåt, och hon har sina stunder ute när hon vågar ta för sig. Men en hund som faktiskt skiter helt i allt ätbart och lekbart är svår att engagera i träning. Om jag bara vetat ved jag kan idag när hon var valp och fortfarande kanske hade kunnat gå att forma lite mer. Hon är bara strax över två, och hon gör gigantiska framsteg på så otroligt många sätt, men det här med engagemanget känns utom räckhåll.

Träna behöver hon ju. Nu har hon inte fått ordentliga dagar hela den här veckan och det märks. Reser jag på mig så sprätter hon upp, och hon står vid fönstret och morrar ut mot mörkret. Men jag förmår inte kanalisera det till något bra. Tar jag klickern och godiset/en leksak så blir hon i det närmaste helt passiv. I skogen idag visade hon mig noll och inget intresse och ville bara nosa i marken och kolla efter rådjur. Det är så svårt! Jag sticker ju inte under stol med att en av anledningarna - den störska kanske till och med - till att jag skaffade valp redan nu är för att jag inte vill lägga krav och förväntnngar på Boo som hon inte kan eller vill eller vågar leva upp till. Hon är i mångt och mycket en galet aktiv sällskapshund, hon gillar inte träna mer än då och då, hon vill leka. Spår tycker hon är ganska kul och trix ibland och att balansera på grejer och bada och spela fotboll och forsa fram i nysnö för det mesta. Men att träna annat? Att träna tillsammans? Njä.

Kanske är det just det som är mitt stora fel som jag gör - att jag gör en distinktion mellan att träna och leka. Men jag BLIR besviken, det kan jag inte förneka. Och jag har svårt att leka tillsammans med Boo. Det är inget roligt att förbereda ett träningspass och hunden uppenbarligen inte vill. Men hon behöver det. Och jag önskar jag visste hur jag skulle kunna kanalisera hennes energi på bästa sätt. Just nu och här och med den lilla valpen och snön är det svårt. När Anders spelar fotboll med henne på tomten är hon glad och intensiv och tar i och tar för sig. Det älskar hon och jag blir så glad men också lite avundsjuk på att inte jag lyckas ta fram det där i henne. Hon blir inte stressad av det utan ögonen lyser och hon är DUKTIG på det. Jag önskar hon kunde känna samma sak för frisbeen som jag kunde behärska men jag får henne inte att tända. Och jag funderar på belöningar att verkligen verkligen stimulera henne med. Nåt som hon gör allt för. Jag vill verkligen sätta ihop ett freestyleprogram med Boo, träna in moment och fnula ihop nåt till musik. Jag tror det skulle vara bra för oss, ja för OSS för jag känner mig som en usel matte som jämför min fina älskade hund med min nya arbetsvilliga lilla border collie-valp, men jag kan inte hjälpa det. Jag jämför och hon kommer till korta på det området.

Ett av mina nyårslöften måste vara att vara en bättre och roligare matte till Boo, men just nu känns det svårt.

torsdag 9 december 2010

Duktig valp!

  Oj, är det redan torsdag? Jag börjar förstå hur småbarnsföräldrar känner sig - hemma hela dagarna utan att hinna någonting, och så en nattvaknande miniindivid som gör att man är lite i ett töcken. Men mest: kärlek, glädje och förundran.

Hela måndagen gick åt till att resa. Lille Gip fick sitta i baksätet med mig eller Anders medan Boo var i bagaget som vanligt. Gip sov nästan hela resan, utom när vi stannade för att kissa och bajsa. Vilket han gjorde varje gång - och bara en enda gång i bilen. Och då hade vi stannat och jag skulle precis lyfta ur honom. Duktig valp!

Han är störtkul. Väldigt intensiv, allt han gör är med en sabla energi. Han till och med sover intensivt. Han verkar ha fått gosgenen från mamma Peg vilket vi hurrar för, och det är attackpussar som gäller. Han ligger gärna på en, och allra minst tätt tätt intill. På nätterna sover han på min huvudkudde, eller inkilad mellan kudden och väggen. Så nu har jag en som värmer huvudet och en som värmer fötterna. Tur det, för katterna ligger ju gärna på magen.

Vi har hunnit med några små träningspass, och jag kan konstatera att än så länge visar han allt jag vill med en valp. Han kastar sig över allt ätbart och när han leker leker han intensivt. Första träningspassen har gått åt till att sätta upp lite regler kring belöning. "Ta den" och "tack" när det kommer till leksak har jag börjat med och dra sig undan från maten när det kommer till godis. Jag började med att ge godis bara Gip flyttade nosen (och tänderna och klorna!) en millimeter från min godishand och han fattade snabbt leken. Nu har vi utvecklat den och han backar ganska långt (övningen blev alltså en backa-övning). Jag alternerar att han får godis och kasta sig över leksak när han backat och han uppskattar godis mer, men bara han lekt ett par sekunder ger han järnet. Jag har börjat introducera att jag vill att han ska sitta innan mat serveras i matskålen (han tränar upp mesta maten, men jag vill att han ska vara nöjd att bara äta ur skål också så han får några symboliska kulor där i.) och det går ganska fint. Det är en balansgång det där, jag vill inte ha en hund som sätter sig ner så fort han vill ha något, alltså jag vill inte bejaka passivitet i någon större utsträckning. Passivitet i träning alltså, i annat fall är det fint.

Nosduttar i min hand fattade han med en gång (ja han är helt galet snabb! Trodde inte han skulle greppa leken gör nåt = belöning än på ett tag men det fattade han direkt) och det ska jag bara jobba vidare på. Har presenterat tasstarget för honom men det greppade han inte riktigt. Måste hitta nåt tydligare att stå på. Han sätter och lägger sig och bjuder på något som kan utvecklas till ett fint hoppstå så det ska jag nog jobba med nästa gång. Men den mesta träningen är inkallning och nu kommer han blixtsnabbt när jag ropar Gip (eller Gip-Gip som det visst tenderar bli) även om han är på väg bort, springer efter katten (hmp det måste vi träna på att inte göra) eller är i ett annat rum. Duktig valp!

Det låter som jag håller på att slita ut min valp, men varje träningspass är bara ett par minuter långt, och jag tränar som sagt när han ändå ska äta. Resten av tiden myser vi, leker vi och går små små upptäcksfärder runt huset. Idag på morgonen hade vi första miljöträningen utanför gården när jag skjutsade Anders till sjukhuset. Dessvärre har de saltat vägarna så det gick knappt att gå för en liten valp, och lyfter jag upp honom börjar han frysa direkt. Jag måste hitta nåt sätt att bära honom på, tänker kanske att jag gör en "bärsjal" av fleece. För miljöträning och socialisering kan ju inte vänta till våren direkt! Nå, han charmar så klart alla som ser honom och de människor och barn som passerade idag uppförde han sig exemplariskt emot. Han sprang inte fram till dem, men ryggade absolut inte undan heller. Gick han mot dem så kom han när jag ropade. Bara nyfiken och fin. Men som sagt, det blev ett ganska misslyckat träningspass ändå, han såg så ynklig ut. Och så mitt stora misstag: jag måste naturligtvis träna honom att gå i koppel innan jag tar ut honom i världen och förväntar mig att han bara kan. Korkad matte!

Han tyckte nog det var lite jobbigt för han sover på mina fötter just nu. Anders har åkt vidare till Stockholm och kommer inte hem förrän på lördag vilket betyder att jag har fullt ansvar. I morgon får Gip med andra ord följa med ut i skogen - vilket gör detta till ett lysande läge att fixa nåt att bära honom i om och när han skulle behöva det.

Det känns helt fantastiskt att han äntligen är här - och att han är allt jag kan önska mig!

fredag 3 december 2010

Ses snart!

  Nu lämnar jag snart resten av familjen och åker till Stockholm på Adventure Dog Conference. På söndag kommer Anders och Boo och vi åker tillsammans och hämtar valpen. Ses efter det!
Posted by Picasa

onsdag 1 december 2010

Viktiga grejer

  Jag håller på att packa ihop det som ska med i bilen när vi hämtar valpen på måndag, eftersom jag är borta hela dagen i morgon och åker till Stockholm redan i övermorgon. Boo åker i bagaget, och där kommer de ju båda åka så småningom, men kanske inte första turen. Vi får väl se hur cool han verkar. När vi hämtade Boo åkte hon i mitt knä hela vägen hem. Hon sov och vaknade inte förrän vi svängde in på vår krokiga lilla väg, där kräktes hon på min arm, men det var enda incidenten. Den resan var dock bara på en och en halv timme, mot minst sex timmar denna gången. Dessutom var Boo 4,5 månad, förvisso inte alls rumsren men i alla fall med något större förmåga att hålla tätt. Tror jag i alla fall. Täta raster får det bli.

Jag packar med en kattbur som Gip kan vara i säkert på sätet bredvid mig. Och hushållspapper, en flaska DAP som jag har kvar från nyår, mjuka filtar, nåt att tugga på, vattenskål och leksaker. En påse mat får vi med oss. Halsband och koppel naturligtvis. Boos grejer. Hm, har jag glömt något?

När vi skulle hämta Boo frågade vi vad vi skulle införskaffa och fick svaret: en bädd är allra viktigast. Boos bädd har Boo använt exakt ingenting. Hon har känt sig trygg bredvid oss hela tiden, och hennes sovplatser var de än har varit har varit ostörda platser (för det är ju det som är viktigt). Men nu har jag plockat ner bädden från vinden igen (fortfarande full med Izorhår) för vem vet om Gip kommer tycka det är mysigt att kura in sig i den. Den kan dessutom vara det dyraste hundtillbehöret vi köpt så ingen blir gladare än jag om den kommer till användning. Hur som helst så är det en hel radda andra saker jag tycker är betydligt viktigare än en snygg egen bädd. Leksaker till exempel. Då menar jag inte gosedjur att leka med själv utan leksaker att leka med tillsammans. Funkar med en strumpa som man knutit ett snöre i men jag har verkligen gått all in och bunkrat dennan gången. Boo hade en lila bläckfisk och en trådtross som enda leksaker när hon kom, och visserligen lekte vi med massa andra grejer också men jag önskar verkligen att vi satsat mer på leken. Men det vet ni ju. Skulle nog också vilja säga att en hel del av mina hundböcker (Klickerträning för din hund eller Från valp till stjärna, till exempel) är viktigare än en bädd. Bra godis (där vi hämtade Boo hävdade de att vi skulle klara oss på enbart leversnittar...) är en annan sak. Långlina ytterligare en.

Vilka är era vikgtiaste och mest använda hundgrejer?