Kor och hagel

Jag vet inte riktigt var den här veckan tagit vägen. Veckan som gått sedan de Fem Fantastiska Dagarna, alltså. gäster i helgen, och kurs i både tisdags och onsdags. Annars mest bara vardag. Jag vet vad jag inte gjort i alla fall - sammanfattat konferensen som jag nu lovat flera gånger. Slarvigt! Jag läste dock igenom mina anteckningar härom dagen och kan glatt konstatera att a) de är läsliga b) det som står är lika bra som jag minns det. Och jag ska sammanfatta. Jag vill det! Kan i alla fall konstatera att uppdateringar en gång i veckan är urtrist (och föranleder milslånga inlägg när de väl kommer). Ska bättra mig.

Veckan som gått har mest ägnats åt vanligheter. Lite lydnad, lite rally, många långa promenader i det fina höstvädret. Eller "fina" förresten - det extremt ombytliga. Den som döpte aprilväder till aprilväder borde tänka ett (halvt) varv till och sätta epitetet oktoberväder på det vi har nu: sol, storm, hagel, regn och så supervarmt och fint.

I tisdags var det superduperfint väder (nej det är inte väderbloggen ni hamnat hos!) på morgonen då vi tog vår vanliga morgonrunda till stranden, Boo och jag:



Bry er för all del inte om all äckeltång bakom den vackra hunden. Den vackra hunden rullade sig strax efter i tången och förde härlig havsdoft med sig hela vägen hem...



Själva strandrundan är inte så himla kul, eftersom vi måste gå nästan en och en halv kilometer längs med landsväg innan vi kommer ner till stranden. Jag brukar passa på att öva lydnadsmoment vid landsvägen. Gå fint i koppel, ligg, sitt och sånt, så kan vi båda gå lite mer fritt längs med vattnet.



Nedan några bilder på vår favoritskog, den som Boo kan springa lös i. Härlig är den, med massa roliga stenar, diken, nedfallna träd och roliga kullar. Som gjort för att leka skogsagility och bara busa i. Här har vi riktigt lajbans! Bilderna nedan gör inte skogen rättvisa riktigt, med andra ord. Boo har blivit så bra på att följa målhanden att hon nu både hoppar över och kryper under - samt kommer som ett spjut när jag använder den vid inkallning - med hjälp av den. Roligt!







Idag tog jag mig tiden att åka till Häckeberga igen för att gå "vår" nya runda. Unos runda heter den, tar drygt två timmar, är föredömligt skyltad och bjuder på massa mysiga saker. Och varierad terräng, det gillar vi! Kolla själva.


Lillgumman är hemskt förtjust i att hoppa upp på saker - stockar, stenar och så vidare. Där får man så klart posera lite. Brukar passa på att träna lite "sitt, stanna", eller puss, eller vacker tass däruppe, för att få lite koncentration.





Någon som vet vad de här skönheterna är för sorts kor? Så fantastiskt vackra, jag ville mest bara gosa med dem. Tänk om alla kor hade det så bra. Tjurar också förresten, de och kalvarna behöver ju inte gå ute alls enligt lagen. Här gick de blandat - kor, kalvar och minst en tjur. Härligt!





Lååångt framme skymtar en man med käpp. Såna är läskiga tycker Boo och medan han passerade fick vi lite miljötränat också. Boo såg honom på långt avstånd bakom oss, och vägrade röra sig framåt. Jag satte mig "i ryggsäcken" och pratade lugnande, och mannen passerade utan att Boo sa något. Utstirrad kände sig nog farbrorn och jag kände mig tvungen att säga något. När han fick höra att Boo var rädd gömde han käppen och såg ledsen ut. Fina farbrorn!


Precis när vi kom ut ur skogen och upp på högsta punkten - Järnhatten - började det hagla! Så knasigt. Det är alltså inte mjäll på Boos rygg.







Lite blandad kompott. Man hinner mycket på två timmar!


Ytterst märkliga träd...


Fina snidade skyltar längs med vägen. Uno är visst en man som gått den här rundan jämt och ständigt, och i åttioårspresent fick han den uppkallad efter sig. Ballt!


Precis innan parkeringen är det så här mysigt. Och stället är ganska välbesökt - vi såg fyra hundar och en några orienterare - men så pass stort att det inte känns trångt. Faktum är att det bara var farbrorn vi stötte på längs med vägen. På helgen är det annat så klart.


Och så till sist en höstbild. Bästa årstiden, inte sant!

Pytt i panna

Idag ringde telefonen med ett meddelande att kvällens Rallylydnad var inställd. Tack och lov för det - jag hade inte alls planerat för kurs! Har varit helt trött och seg idag - efterdyningar av först influensa och sedan De Fantastiska Fem Dagarna. :-)

Hurra för internet! Igår kväll kunde jag följa Runar Naess föreläsning om vargar och hundar på Högskolan i Dalarna - samtidigt som jag satt i sängen och provade mina nya massagemoves på Boo (vi får nog träna lite mer, hon verkade tycka det var skönt men lite långdraget). Toppenföreläsning, massa saker därifrån snurrar just nu i mitt huvud. Framförallt om ledarskap och dominans. Återkommer med det i morgon.

Så har jag läst en kanonbra liten bok idag också. Boo och jag ska på viltspårskurs nästa helg (SOM jag längtar!) och till den hörde Aktivera din hund genom viltspårning av Kristian Carlsson som på ett busenkelt sätt tar upp precis hur man kan göra från första gången till anlagsprovet. Rekommenderad läsning!

Nästa vecka blir alltså kurstätt märker jag: lydnad tisdag, rally onsdag och viltspår lördag-söndag. Tre olika utbildningsanordnare dessutom, eftersom variation är en braaa sak. Tursamt nog har jag ägnat den här kvällen åt att skära ungstorkad lycklinglever i småsmå bitar. Så att vi är redo för inlärning, alltså.

Back to business

Jag är helt knockad av intryck från click to calm-seminariet jag varit på de senaste fem dagarna. Så sjukt bra. Så bra! Tänk om jag vetat allt jag vet idag (inte bara de fem senaste dagarnas kunskap dårå) när Boo kom till oss i januari. Hur långt hade vi varit då? Hon har varit med mig under de två sista dagarna, med som demohund, med som success story. En hund som kommit så långt - genom klickerträning. Jag är helt slut, men Boo tar det med ro. Så duktig var hon: i ett litet rum med 35 stirrande par ögon, en videokamera (okej, den kanske jag var med nervo inför :-)), en hoper hundar. Upp på scen och göra saker i allt detta. Click and feed, click and feed. "Is Boo´s mum ready? Do you have your cookies?". Ett gulp, en nick, och så iväg. Alltså, jag vet att jag låter förvirrad, men detta är så stort. En mer sansad redogörelse kommer.



Så såg skruttan ut när vi vid ett tillfälle fick vara bakom skärmen (en barriär för att inte hundarna skulle exponeras för varandra för mycket för snabbt. Det är ju trots allt reaktiva hundar det handlar om.) Efter en stunds rastlöshet, följt av att hon bjöd på lite beteenden (puss, sitt, ögonkontakt, vacker tass etc) fångade hon en fluga, hihi, för att sedan sova en stund. Jepp, tjejen var avslappnad, och jag stolt som en tupp. Men morgonens busrussession i lerskogen gick nog inte av för hackor den heller.

Återkommer med sånt som inte bara är Boo-relaterat som jag lärt mig under fem helt fantastiska dagar.

Uttråkad

Jag är fortfarande sjuk! Usch och blä. Mest förundrad är jag dock över Boo som väljer att hålla mig sällskap i sängen. Husse tar henne naturligtvis på alla promenader och ser till att hon får det hon behöver - men så fort de kommer innanför dörren, eller så fort de är klara med någon aktivitet - lägger hon sig bredvid mig och viker inte från min sida. Någon gång har hon sprungit till sin tugglåda och hämtat ett grisöra, eller hämtat en pipis men annars väljer hon mig. Gör mig lite beklämd faktiskt. Fast samtidigt är det underbart skönt med en hund som inte klättrar på väggarna när hon behöver vara i stillhet. Hur som helst hoppas jag vara frisk snart - jag klättrar snart på väggarna, nämligen.

Jag är sjuk...

...och Boo har fått vara med husse på tu man hand i skogen. Inte dem emot! Tvärtom är det bra att Boo och husse får bonda utan mig - hon är hemskt mattig. Och det är inte så konstigt: det är ju med mig allt kul - utom fotboll - händer. I går kväll gick jag och la mig i gästrummet eftersom jag kände mig krasslig, och Boo fick sova uppe med husse. Halv sju vaknade jag av att hon stod och gnydde vid dörren och undrade var jag var. Tvärtom händer inte. Lite sorgligt.

På vägen hem från skogen åkte de in på McDonalds och köpte ostburgare. En styck. Varken Anders eller jag äter kött, så det var enkom till lilltjejen. Hon hade älskat den och glaffsat i sig i två stora tuggor. Nu ligger hon bredvid mig och drömmer. Kanske om hur hon la ner det stora bytet invirat i papper?

Vad som eventuellt försiggår i ett Boo-huvud just nu

* att rulla sig i kobajs är JÄTTEJÄTTEMYSIGT
* att gå omkring och lukta kobajs i massa timmar är NAAAAJS
* att behöva duschas och shamponeras är ÄCKLIGT
* att springa som en tok och rulla sig i gräset efteråt är KUUUL
* att mysa med matte och massa handdukar och filtar är HÄÄÄÄRLIGT
* att få massa kyckling av husse är SUPERSMASKIGT

Summa summarum: att rulla sig i kobajs innebär jackpot!

Tur kanske, vid såna här tillfällen, att hundars förmåga att koppla ihop ett och ett inte sträcker sig längre än några sekunder!

Rackarhund

Idag när vi skulle hämta Anders vid flyget passade jag på att åka till Genarp för att gå en av de utmärkta (som i markerade) slingorna, till skillnad från igår när det blev vandring mer på måfå. Det första Boo gjorde var att slänga sig i en gyttjepöl full med kobajs. Hon stinker som en ladugård och fick INTE följa med in på flygplatsen. Bra miljöträning eller ej: det finns gränser. Rundan - som hette Unos runda - var jättemysig. Kuperad och i varierat landskap. Cirka två timmar tog den, och det är ganska lagom.

Det första vi gjorde när vi kom hem var och kokade kycklingfilé. Dels är det det bästa Boo vet och dels är det snällt mot hennes mage som varit lite mullrig. Jag rev av en bit för att träna på att gå in i buren - eller kojan som jag kallar den för tanken är att den ska bli en trygghetszon när jag är på kursen med henne - men när jag vände ryggen till stal hon hela filén från diskbänken! Det är första gången hon stulit mat och den måste slunkit ner på en microsekund. Rackarhunden.

Men okej, nååååågra bilder på Boo har jag ju:

Vilken härlig vecka!

Jag har insett att jag måste skaffa mig en liten behändig kamera. Om jag hade haft en kamera denna veckan så hade ni fått se bilder från när jag och Boo...

... i söndags tillsammans med Anders, Roger, Sara och deras två tollare Elsa och Svea var på en mysig promenad och picnick i Skrylle. Hundbilder hade det blivit så klart, men också vyer över södra Skåne och det gamla kalkbrottet.

... i måndags gick i ösregn i våran favoritskog, där Boo springer lös mest hela tiden.

... i tisdags vandrade längs med havet där vi bor, miljötränade på grannen som kom dragandes på en pirra fylld med gamla tomma dunkar (superläskigt tyckte Boo) och dessutom passerade grannhunden tyst, lugnt och fint för första gången. Klickerträning ftw! Dessutom hade jag kunnat ta en bild av när jag var på det första passet i "Positiv lydnad" på Hand med hund. Det var dock utan Boo, eftersom det var första passet. Bra upplägg tycker jag som är rätt förtjust i teori.

... i onsdags begav oss till Skrylle igen, denna gången för att träffa Emma och hennes härliga vovvar Toto och Nikita. Dessutom hade hon lilla fluffbollen Tindra med sig som extra bonus. Vi gick hundslingan, vilket betydde att hundarna kunde vara lösa. Dessutom fanns där små skojigheter i form av stationer där man kunde göra roliga saker med hunden; hoppa hinder, träna platsliggning etcetera. Alla hundarna skötte sig exemplariskt, och vi kunde träna hundmöten i grupp. Kul! På vägen hem åkte jag och Boo förbi Zoogiganten där jag inhandlade lite snusk (torkad lunga är favoriten), en ny kissele och lite aktiveringsleksaker. Det hade ni kunnat se bilder på om jag haft en liten kamera. På eftermiddagen kom mamma och pappa, och därmed Boos tredje bästa människor. En riktigt glad Bosse hade ni fått se bild på då.

... i går, torsdag gick vilse i Häckeberga naturvårdsområde, hamnade vid Romelestugan och till sist i Genarp och tack vare det var ute i fyra och en halv timme i stället för planerade två. Men hittade helt gudomlig natur och insåg att det är från Genarp man borde gå. Jag tränade inkallning (i långlina) i en hage full med får (snacka om störning!) och gick över en träbro fullastad med barn. Dessutom hade ni kunnat se bilder på hur Boo och jag ser ut när vi tränar rallylydnad vilket vi gjorde på kvällen när vi var på Rallykurs på Hundens utbildningsakademi. Kanske hade jag, om jag haft en liten smidig snabb kamera, även fångat den gigantiska vildsvinsgalten som kom gående i sakta mak över vägen på väg hem på bild. Hjärtat slog dubbelvolter av glädje!

... idag vandrade längs med havet, tidigt, och solen sken som den bara gör i september.

Vilken härlig hundvecka va! Jag önskar att jag hade bilder på allt skoj vi gjort, eftersom man glömmer så lätt. Fina hundar, härliga människor, bra tips och tricks. Boo har förresten lärt sig gå slalom mellan mina ben samt följa min hand - målhanden - i svängar under den här veckan. Vi har tränat på att backa och jag har börjat lägga på signalordet "sidan" när jag vill att hon ska gå fint nära mig på vänster sida.

Och veckan är ju inte ens slut ännu! I eftermiddag ska jag och Boo tillbaka till Genarp och gå en av slingorna därifrån (lite mer modesta två timmar) innan vi hämtar Anders vid flyget och i morgon ska vi på Hand med hunds jubileum, eftersom alla tillfällen att miljöträna är bra tillfällen.

Akademikerträning av hund?

Jag läser böcker till kursen - tjatade mig till litteraturlistan och sedan klickade jag i rask takt beställ på nästan alla. En del av dem hade jag sedan innan men de flesta blir nya bekantskaper. Just nu läser jag Emma Parsons Klickertäning och lugnande signaler. Hittills bra, även om jag alltid ryggar inför alla hjälpmedel: munkorg, halti, uppbindning. Nej, min hund är förvisso inte aggressiv och jag vet inte hur det är att vara rädd att ens hund ska bita, men jag vet hur det är att ha en hund som hänger i kopplet och bara vill fram, fram, fram. Så fort det är en annan hund i närheten blir Boo en annan hund hon med. Skäller, morrar. Får hon hälsa går beteendet över på ett par sekunder. Klickar jag och belönar så lugnar hon sig också - men då gäller det att jag läst av henne rätt så att jag vet att hon är på väg att gå i spinn. Har hon väl börjat skälla, hoppa, morra, resa ragg är det lika bra att gå därifrån. Nå, förutom hjälpmedlen verkar boken väldigt sund och bra, och jag ska strax sätta mig och läsa resten. Ska bara äta en alldeles för sen lunch först. Och ta ut Boo. Men sen!

Tidig, tidig morgon

Det ligger en trött liten hund bredvid mig. Det regnar, och har regnat större delen av dagen. Ovanligt, hela sommaren har varit snustorr. Jag tillåter oss att vara lite lata. Vi gick upp kvart i fem i morse för att köra Anders till flyget. Sedan åkte jag och Boo direkt till skogen för en tvåtimmarsrunda. Helt underbart skönt att vara där så tidigt - kvart över sex stod klockan på när vi vandrade iväg.

Jag körde till Häckeberga, eftersom flygplatsen ligger i närheten, och gick längs med sjön där. Tyvärr måste hunden hållas kopplad eftersom det är naturvårdsområde, men det kanske var tur idag: ett rådjur dök upp och Boo for efter med sådan kraft att långlinans handtagsögla brast! Hon springer aldrig långt och var tillbaka efter ett par minuter, men jag var orolig att hon skulle fastna i något med femton meter lina släpande efter sig. Jag har den senaste tiden haft henne lös i en helt fantastisk skog alldeles i närheten här, och trots att vi stöter på rådjur under så gott som varje tur så sticker hon inte. Hon kan möjligen springa dit där hon såg rådjuret först för att sen vimsa lite i doftspåret, men springer efter gör hon inte. Kanske var det inte ett rådjur idag utan en hare? Vegetationen var så tät att jag inte hann se vad det var.

Ingen skada skedd som tur är. Det skjuts så mycket i skogarna, och det gör mig illa till mods att höra knallarna. Boo har på sig reflexväst i neongult, och jag funderar på att skaffa mig en lika färgglad utstyrsel.

Resten av dagen har tillbringats städandes, läsandes (Klickerträning och lugnande signaler av Emma Parsons - jag ska på femdagarskonferens med henne om ett par veckor, ska bli väldigt intressant) och så lite träning. Inspirerad av boken påbörjade jag momentet att få Boo att se mig i ögonen på signal. Hon ser mig bra i ögonen - det har vi tränat på länge - men av någon anledning har jag inte lagt på något ord. "Kontakt" bestämde jag mig för. Det gick rätt så bra.

Sedan gjorde jag några köttsök: stanna-sitt-sök, där jag la kött högt upp i ett träd på flera olika grenar. Roligt att se att hon verkligen tycker det är kul med söket, innan har hon GÅTT fram men nu flyger hon som skjuten ur en kanon. Sen att hon ibland blir för ivrig och missar det trots att hon passerar med nosen bara centimeter ifrån är en annan sak. Övning, övning! Hon blev till och med så otålig att hon inte satt kvar, det måste vi träna mer på också. Precis när vi busat runt en stund började det ösregna, och det har hållit i sig nästan hela dagen. Verkar dock klarna nu - skönt. Ska strax ut igen.

För övrigt har jag lite hastigt och lustigt bestämt att jag ska ut och vandra. Boo och jag, och så två tjejer till med deras hundar (fyra allt som allt). Bo i tält och vandra. Kul kul kul! Hoppas skrutten orkar, hon är ju bara ett faktiskt. Förresten: hoppas JAG orkar! Släpa rygga och allt. Nå, vi tar det inte så avancerat. Var och köpte torrfoder till Boo istället för färskfodret (enklare att släpa på). Hon kastade sig inte direkt över det, men det gör hon inte med färskfodret heller. Jag vet ingen hund som måste mutas för att käka upp färskfoder. Hm, inte som andra vovvar.

Jaha, trött skrev jag - men nu tittar hon uppfordrande på mig. En liten runda och så ett aktiveringsspel på det kanske?