Tidsbrist och halleluja-bubbel!

Jag sitter i soffan och pluggar till mitt halvtidsprov på instruktörsutbildningen som jag ska ha nästnästa helg. Anders har tagit tjejerna till skogen på en efterlängtad långrunda. Och när jag läser är det så många tankar som bubblar, så mycket jag vill diskutera. Läser om dominansteorier och ledarskapsditon och det är så mycket jag vill få ut. Jag känner mig lite frälst och vill få andra att känna samma sak. Hundar är såna makalösa djur, fantastiska varelser! Att vilja rycka slita slå skälla dem till underkatelse är bara så dumt! Åh, jag har ett långt blogginlägg, en uppsats, en hallelujatext i mig som vill ut. Men det måste vänta, jag måste - vill - ära mig allt allt allt. Och då måste jag läsa nu!

För en enkel text i ämnet rekomenderar jag boken Köttbullelydnad av Maria Ahola. Den borde alla nyblivna hundägare läsa (och en kompletterande bok om shejping, för där saknas det en del i Marias bok). Läs den eller nåt annat och så pratar vi sen, okay!

Mitt sommarlov

I helgen som var, var Boo och jag på HundCampus i Hällefors. Vi åkte redan på torsdagen eftersom det är åtta timmars bilfärd. Lämpligt nog bor syrran med familj smack i mitten, så vi stannade för lunch, långpromenad och fika. Härligt bortskämt! Ankom Hällefors medan det fortfarande var lite ljus kvar på himlen, efter att ha kört genom det vidunderliga våriga landskapet. En räv såg vi, på nära håll, och då blev jag glad.

Fredagen inleddes med specialsök, och denna gången skulle vi - till min mammas förtjusning - träna på kantareller. Boo har ju lite problem med att våga på plattformen, men jag tyckte det gick bättre. Hon var inte tillbaka på noll i alla fall. Vi använde oss också av en bana denna gången (och fick i läxa att knåpa ihop en egen att öva på) och det tyckte Boo bättre om. För första gången var jag säker på att hon verkligen kopplade på nosen, och inte bara stannade över burken. Kul kul!

Fredag kväll till söndag eftermiddag var det så etologi, denna gången var det sinnena som stod på agendan. Tokigt intressant! Och insprängt på raster och före och efter jobb på plattform, bana och kantareller. Faktiskt utomhus också och det klarade Boo nästan klockrent! Trots att det för de flesta hundar är svårare så är hon mindre störd ute. Det är ju miljö som hon kan och känner väl. Så stolt över min princessa!

Innan jag åkte hem igen (väldigt kort sammanfattning av superroliga och intensiva dagar!) gjorde jag två saker: satte mig ner med Lennart Wetterholm och planerade en individuell studieplan. Jag har nämligen bestämt mig för att läsa hela hundbeteendeanalytikerkursen på HundCampus. Det innebär att jag kommer spendera mycken tid där uppe, faktiskt en hel månad i streck under augusti/september. Längt! Det andra jag gjorde var att plocka med mig en äcklig förkylning, så ända sen jag kom hem i måndags kväll har jag legat nedbäddad. Hostig och febrig och jävlig. Kanske är det feberångorna, kanske är det framgången den senaste tiden: men jag har (nästan) bestämt mig för att anmäla Boo och mig till en rallylydnadstävling! Wiiii! Mer om det längre fram (ja, jag kan garantera att ni kommer få höra mer om detta).

Fot, ligg, koppel, paus

Det går framåt med fotgåendet! Från att inte ha kunnat röra på en enda tass utan att tappa fokus har det utvecklats till en av Boos favoritlekar. Den och att slänga sig snabbt som attan när vi busar. Snabba ligg, jovisst! Problemet är bara att hon kastar sig i liggande hela tiden. Det har blivit hennes defaultställning. Hon har alltid haft lätt för att ligga, men nu gör hon det hela tiden. Jag tränade lite på ettans rallyskyltar igår, och framförallt att gå runt mig i högervarv tycker Boo är väldigt konstigt (hon följer målhanden, men jag måste ju byta hand mitt i) och då lägger hon sig. Men eftersom jag har "halvshejpat" liggandena (dvs jag har hjälpt henne på traven i början och sen belönat när hon gjort det spontant, och ökat intensiteten och kvalitén på belöningarna tills jag fått henne att verkligen pladaskligga) så är det inte konstigt att hon bjuder på det beteendet. Liksom hon bjuder på fotgående eftersom jag alltid belönar när hon kommer upp på min vänstra sida, och numer kollar på mig. Sen kanske inte positionen är helt perfekt, men för rallylydnaden håller den. Nu är det uthålligheten vi måste jobba på! Men vi har gått från noll steg - noll rörelse - till detta på en vecka. Det var nämligen i onsdags polletten trillade ner och Boo hajade att det gick att röra sig och kolla på matte samtidigt.

Med Vilja tränar jag kontakt, inkallning och att hon ska förstå att belöningen kommer och finns även om hon inte ser den. Hon greppar inte att hon ska utföra något om jag har kvar godisen i fickan. Tar jag upp den och lockar henne gör hon vad som helst, men jag vill inte locka. Hon är inklickad och klar, men förstår inte det där med träning riktigt. Koppelträningen har verkligen gett resultat. När hon kom fick man sätta hälarna i backen och bara hålla emot, men nu är hon bättre på att komma ihåg att slakt koppel ger belöning. Den spontana kontakten är mycket mera frekvent - oavsett om godiset är i fickan eller handen. Det är så kul att jobba med en matmotiverad hund!

Ikväll är det lydnadskurs igen, jag hoppas att Boo får följa med (hon löper, och där jag går kursen får man inte ha med löptikar, men jag tycker att jag borde få ändå. Det är en avancerad vardaglydnad-med-tävlingslydnadsinslag-kurs och som sådan borde löptik vara en utmärkt störning.) och i morgon tills på måndag är Boo och jag i Hällefors på HundCampus igen. Kan inte fatta att det redan gått en månad. Det blir bloggpaus tills jag är tillbaka.

Boofink!

I fredags (jo, det blir lite knasigt kronologiskt här), var Anders och jag och båda hundarna på en härlig valborgsvandring på Romeleåsen. Båda hundarna - och tydligen deras husse, även om han inte motiveras av blodpudding - är som galna i att klättra i träd. Boo speciellt, även om Viljisen nog hade provat om vi låtit henne. Hon är lite för klumpig och vårdslös för att få klättra upp lika högt som Boo gör, men lite för att träna får hon så klart.

Rallylydnad

Denna helgen har det varit instruktörsutbildning igen och den här gången stod det rallylydnad på schemat. Jag och Boo gick rallylydnad i somras, men sedan dess har jag varit urusel på att plocka fram korten/skyltarna och träna. Rallylydnad är en peppigare form av lydnad, där lite mer är tillåtet och man går efter en bana i stället för att få nästa moment uppläst för sig. Denna gången tyckte jag det var ännu roligare än förra gången. Boo och jag är mer samspelta, jag kan och vill och vågar ställa mer krav på henne och det är roligt att märka att hon utvecklats även vad gäller olika lydnadsmoment. Denna gången skulle vi ju dessutom lägga banor och instruera de andra. Skoj skoj! För en hund som Boo är rallylydnad optimalt, eftersom man får vara hur glad och peppande som helst. Det premieras ju till och med. Fick en kick att plocka fram skyltarna och konerna.

För första gången hade jag kameran med mig, så här är några av mina kurskamrater, och hundar så klart.

Håkans Allan hade det inte lätt den här helgen - Boo löper och omg vad han ville ligga. Men han skötte sig fint ändå, så länge Boo inte kom för nära...


Gulliga lilla lagotton.


Snygga rottisen Alice, Madelenes lånehund för dagen.


Mopsen Edwina, Rasmus lånehund.


Såklart blev det fika. Carina med Saphira och Anne med Ronja.


Saphira blickar in i mattes ögon. Bulle?


Ronja är lite mer handgriplig i sitt tiggeri ;-).


Konrad och Jonna.


Tänk vilka roliga svarta får det hade blivit av Allan- och Boovalpar.


Boo vilar lite i gräset.


En liten stund i alla fall. Störningstålig är tyvärr inte ett ord som passar på Boo.


Enya och Alexandra, med Madelene i bakgrunden.


Enya.


Agilitymops!