Igår var vi och hälsade på en aussie. Så himla generöst av hans matte och husse att släppa in oss, ta sig tid och bara låta oss umgås med deras fantastiska hund. För det var han: fantastisk. Jovisst blev jag kär. Och fick ställa tusen frågor och fick massa bra reflektioner av dem. Så otroligt värdefullt. För det är ett viktigt beslut, och denna gången ska allt ske enligt konstens alla regler, eftersom vi har möjlighet att göra på det viset nu.
Boo var med och fick sig en härlig lekstund tillsammans med hundarna. De har en border collie också, lika gammal som Boo. Gissa om de rejsade i snön. Och gissa om jag kände mig fånig när Boo var på sitt allra mest döva humör. Så som hon blir när hon får leka lös. Intensiv och onåbar. Himla trist. Men det är bara träna träna träna som gäller. Och än mer peppad är jag nu.
Idag ska vi åka och titta på ett gäng som tränar agility. Ett gäng aussies så klart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Roligt! Känns det fortfarande sm rätt ras? Låter ju så!
Ja, det känns verkligen helrätt. Men det står också väldigt klart att det är noga noga noga att kolla så att det blir rätt typ av aussie. De är ju väldigt olika inom rasen både mentalt och fysiskt och jag vill ha en av de nättare, mer bc-lika om du vill, snabbare. Utställningsaussien är mycket tyngre och långsammare och det är jag rakt inte intresserad av (som du så klart vet). Idag träffade vi tre trevliga aussies som var otroligt olika i sätt och utseende. En nyttig lärdom.
Skicka en kommentar