tisdag 9 februari 2010

Snö och silvertejp

Några bilder på Izor och Boo från en av dagens promenader. Vi har hållit oss häromkring idag, och vandrat på de översnöade åkrarna. På sina ställen har snön blåst bort, och på sina ställen har den i stället lagt sig i drivor. Inte så roligt att gå där om man är människa, men om man är hund och gillar att äta snö, rulla sig, hoppa i drivor, leka med pipleksak, fånga godis, leta efter godis i drivor, spana rådjur och busa med varandra, tja, då är det helt okej.


Ser ni rådjuret till vänster? På en av de andra promenaderna var det en hel flock med hjortar som dessutom hade den goda smaken (om man heter Izor och Boo tycker man det) att springa omkring. Attans att linorna satt fast tyckte hundarna.


Izor poserar i sin nya sele. Man ser ganska tydligt att en stor del av rondören faktiskt är päls.


Nä, kanske inte så spännande att traska där...


...fast lite sömnig blir man ändå.

Fast sen var det dags för lite aktivering. Boo fick två små paket med gotta i, inlindat i silvertejp, som jag la i en större paket, som i sin tur fick sig ett snyggt silvertejpsomslag. Tejpen formligen flyger - och fastnar lätt i Boo-pälsen (kolla armbågen!). Har haft som plan länge att lära henne städa... Och ser ni alla ben? Boo har tagit dem och lagt på Izors bädd (som han inte legat på en sekund sen han kom hit, däremot gillar Boo den. Izor sover på golvet eller på en av Boos madrasser) där hon har full uppsikt över dem.






Izor knäckte sin toarulle-med-gotta-i: plättlätt! Och sen är det skönt att sova lite till.


3 kommentarer:

Maria&Oskar sa...

Men Jessan: Vad gör du med linan om Izor verkligen får för sig att sticka? Har du nån chans att hålla emot? Ser ju för mitt inre öga hur du sitter fast i någon sorts joggingkoppel släpande efter dunderklumpen i full karriär efter rådjuren... med Boo springande med ett förvirrat uttryck bredvid ;)

Eva H-höjden sa...

Vilka underbara bilder du har på vovvarna här!

Jessica sa...

Maria: Izor är väldigt foglig på så sätt att han stannar direkt när det tar emot (till och med när linan fastnat i en snöklump som han lätt skulle kunna bara gå igenom så stannar han). Boo är ryckigare, men å andra sidan kan jag hålla henne - plus att hon ju lyssnar på mig! Ingen av hundarna rusade mot hjortarna - att inte Boo skulle göra det visste jag. Hon är ju annars den som flänger från ena sidan till den andra. Izors lina släpper jag lite i taget så att han aldrig får 30 meters startsträcka 8eftersom han är stark, och inte lyssnar så bra). Han har hittills inte rusat, bara skuttat lite emellanåt.
Eva: tack! Jag har glömt lägga din blogg i min blogroll, men gör det nu.