Izor har hittat hem

Igår flyttade Izor till sin nya familj. En härlig djurälskande familj på landet - i skogen - där han kommer få långa skogspromenader, en härlig tomt att slappa på, tre (lugna!) hundkompisar och framförallt ett helt gäng dedikerade, hundälskande människor. När vi åkte dit igår för att lämna Izor var hela familjen samlad. Och det är så himla fint tycker jag: en ny hund är en ny familjemedlem. En ny familjemedlem påverkar så klart hela familjen. Och här var det ingen tvekan att alla var med på noterna. Älskar! Till och med en granne tittade in. Bättre kan han inte få det, Izorpojken. Men ujja vad tomt det blev här helt plötsligt! Katterna, de två stora, som inte gillat Izor jublar dock, och marscherar med bestämda små steg omkring på golvet denna morgon.

Lycka till Izor och fina nya familjen!


I fredags åkte vi alla fyra ut till Häckeberga och gick en lång underbar "hej då-promenad". Solen sken och vi var helt ensamma i skogen. Hundarna i långlinor och bara massa njut i flera timmar. Jisses, kan ni säga livskvalitet?

Den dåliga bloggfrekvensen förra veckan berodde på att jag var i norra Skåne och hjälpte till på en gård. Via ett vanvårdsfall har 300 djur blivit omhändertagna. Så jag har hjälpt till med får, nyfödda lamm, några getter, fåglar av massor med olika sorter, en lama, en häst, massa katter och kaniner, vietnamesiska hängbukssvin, tre stora grisar och tre hundar. Fåren har tagit mest tid i anspråk eftersom de var mest illa däran, och dessutom var så många på vippen att lamma. Jag har aldrig spenderat tid med får innan, men oj vilka trevliga djur! Gillar mycket. Passar ju bra om det är så att vi vill valla med nya aussien :-).

Men veckan har varit känslomässigt tung, att veta att så många djur farit illa, att se dem fortsatt kämpa, en del har inte klarat det - vi har förlorat ganska många lamm - och dessutom veta att så fort alla beslut är fattade så påbörjas arbetet att hitta nya hem till dem. Det kommer inte bli lätt, tippar jag.

Den här tjejen har nåstlat sig in i hjärtat lite extra. Sån livsglad tös!


Det är dock tveksamt om jag kommer ta mig upp som planerat till gården i veckan: jag råkade sticka en kniv rakt in i mjukdelarna mellan tummen och pekfingret igår morse när jag lite ledsen på grund av att Izor skulle flytta skulle skynda mig och skära godis till dogsen. Blodbad! Två uppskärrade hundar och en avsvimmad matte på golvet. Så kan det gå. Och idag kan jag varken greppa eller nypa, och hoppla så ofta man tydligen gör just det.