Ordförståelse, del två.

Här skrev jag om hur svårt jag fått att få Gip att begripa att han ibland ska erbjuda frivilliga beteenden och ibland lyssna på mina signaler. Jag har funderat länge och väl och insåg att det han hade svårt för inte var orden, utan att vänta. Han lär sig kommandon/signaler blixtsnabbt när det är en viss miljö eller en viss situation omkring dem. Att sätta sig framför agilityhindret på signal, att ta leksak på signal, att lägga sig i fårhagen på signal - allt det där klarar han. Men det beror ju på att han hänger upp det på hindren, leksaken, fåren. De blir som en target och därmed ganska förutsägbara. Dessutom är han koncentrerad i de situationerna och han vet att börja backa framför hindret eller sätta sig kanin i fårhagen inte är lönsamt.

Så jag placerade honom på soffbordet - ett ställe jag vanligtvis inte använder som träningsplan - och började belöna väntan. Stod han bara framför mig - med koncentration mot mig - så fick han belöning. Sen sa jag "sitt", vilket inte var något problem. Jag var snabb att ta fram handen med godbitar för att visa med omvänt lockande att detta var en stadgeövning (ännu en sak han hänger upp beteendet på, så det måste jag vara noga med att snabbt fasa ut). Sen sa jag "fri" och erbjöd lek på golvet. Samma sak igen med ligg och med stå. Och efter en stund behövde jag inte göra alla kringarrangemang, utan det räcket med signal-beteende-belöning-signal-beteende-belöning. Och sen tog jag ner det på golvet med framgång.

Och nu är jag jättenoga med att även belöna väntan samt att vara betydligt bättre på att använda min frisignal. För det är kanske där den största bristen ligger - att inte sitt betyder sitt till du hör nåt annat i alla situationer. Och då är det kanske inte så konstigt att han börjar experimentera för att få tillgång till leksaken eller godbiten.

Hur kom jag då på detta att ställa hunden på bordet? Jo, jag tränade på den stora balansbollen, och lät honom köra skiften där uppe med strålande resultat. Om man samtidigt måste koncentrera sig på att balansera lyssnar man tydligen gärna på vad man ska göra i stället för att fundera så hårt själv. Det och att det var en helt ny miljö. Så jag provade på bordet under ett träningspass och en liten pollett trillade ner. Så kan det gå. Får se om jag löst gåtan nu.