Det tunga artilleriet

Att ha en hund som inte är superintresserad av godis, och bara av leksaker ibland, ställer krav på den som utdelar belöningar. Då tillreda godispåsen för de flesta kanske innebär att skiva köttbullar i små bitar, eller kanske lite korv, eller rentav bara tar en näve Frolic, leversnittar eller torrfoderkulor i fickan så krävs det omständligare förberedelser här. Ja, inte för Vilja så klart - hon äter allt med god aptit. Men lilltjejen... När jag var i Hällefors senast inhandlades ett norskt - och må jag säga det - svinaktigt dyrt - godis. Ganska gott. Frolic, leversnittar och kattgodis funkar ibland. Ost, ofta, speciellt parmesan eller fetaost. Korv och köttbullar? Tveksamt. Blodpudding? Nope. Så jag kokar kyckling, ungstorkar kycklinglever och -hjärtan och nötlever och skär i små små bitar. Detsamma med rått nötkött, älgkött och lamm. Ölkorv och starkt doftande rökt korv älskar hon, liksom kalkon i skivor, eller kalkonkassler. Ungsbakade morötter ibland, men annars är det fasligt mycket kött i en familj där tvåbeningarna äter vego.

Men, så igår. Då skulle vi träna att backa. En övning som enligt Boobis är det svåraste man kan göra. Så jag tog till det ack så enkla men oj så effektiva: en klutt Whiskas kattmat i en burk, matade hunden med tesked. Och hon backade som vore det ingenting - med svansen viftandes dessutom.