Kor och hagel

Jag vet inte riktigt var den här veckan tagit vägen. Veckan som gått sedan de Fem Fantastiska Dagarna, alltså. gäster i helgen, och kurs i både tisdags och onsdags. Annars mest bara vardag. Jag vet vad jag inte gjort i alla fall - sammanfattat konferensen som jag nu lovat flera gånger. Slarvigt! Jag läste dock igenom mina anteckningar härom dagen och kan glatt konstatera att a) de är läsliga b) det som står är lika bra som jag minns det. Och jag ska sammanfatta. Jag vill det! Kan i alla fall konstatera att uppdateringar en gång i veckan är urtrist (och föranleder milslånga inlägg när de väl kommer). Ska bättra mig.

Veckan som gått har mest ägnats åt vanligheter. Lite lydnad, lite rally, många långa promenader i det fina höstvädret. Eller "fina" förresten - det extremt ombytliga. Den som döpte aprilväder till aprilväder borde tänka ett (halvt) varv till och sätta epitetet oktoberväder på det vi har nu: sol, storm, hagel, regn och så supervarmt och fint.

I tisdags var det superduperfint väder (nej det är inte väderbloggen ni hamnat hos!) på morgonen då vi tog vår vanliga morgonrunda till stranden, Boo och jag:



Bry er för all del inte om all äckeltång bakom den vackra hunden. Den vackra hunden rullade sig strax efter i tången och förde härlig havsdoft med sig hela vägen hem...



Själva strandrundan är inte så himla kul, eftersom vi måste gå nästan en och en halv kilometer längs med landsväg innan vi kommer ner till stranden. Jag brukar passa på att öva lydnadsmoment vid landsvägen. Gå fint i koppel, ligg, sitt och sånt, så kan vi båda gå lite mer fritt längs med vattnet.



Nedan några bilder på vår favoritskog, den som Boo kan springa lös i. Härlig är den, med massa roliga stenar, diken, nedfallna träd och roliga kullar. Som gjort för att leka skogsagility och bara busa i. Här har vi riktigt lajbans! Bilderna nedan gör inte skogen rättvisa riktigt, med andra ord. Boo har blivit så bra på att följa målhanden att hon nu både hoppar över och kryper under - samt kommer som ett spjut när jag använder den vid inkallning - med hjälp av den. Roligt!







Idag tog jag mig tiden att åka till Häckeberga igen för att gå "vår" nya runda. Unos runda heter den, tar drygt två timmar, är föredömligt skyltad och bjuder på massa mysiga saker. Och varierad terräng, det gillar vi! Kolla själva.


Lillgumman är hemskt förtjust i att hoppa upp på saker - stockar, stenar och så vidare. Där får man så klart posera lite. Brukar passa på att träna lite "sitt, stanna", eller puss, eller vacker tass däruppe, för att få lite koncentration.





Någon som vet vad de här skönheterna är för sorts kor? Så fantastiskt vackra, jag ville mest bara gosa med dem. Tänk om alla kor hade det så bra. Tjurar också förresten, de och kalvarna behöver ju inte gå ute alls enligt lagen. Här gick de blandat - kor, kalvar och minst en tjur. Härligt!





Lååångt framme skymtar en man med käpp. Såna är läskiga tycker Boo och medan han passerade fick vi lite miljötränat också. Boo såg honom på långt avstånd bakom oss, och vägrade röra sig framåt. Jag satte mig "i ryggsäcken" och pratade lugnande, och mannen passerade utan att Boo sa något. Utstirrad kände sig nog farbrorn och jag kände mig tvungen att säga något. När han fick höra att Boo var rädd gömde han käppen och såg ledsen ut. Fina farbrorn!


Precis när vi kom ut ur skogen och upp på högsta punkten - Järnhatten - började det hagla! Så knasigt. Det är alltså inte mjäll på Boos rygg.







Lite blandad kompott. Man hinner mycket på två timmar!


Ytterst märkliga träd...


Fina snidade skyltar längs med vägen. Uno är visst en man som gått den här rundan jämt och ständigt, och i åttioårspresent fick han den uppkallad efter sig. Ballt!


Precis innan parkeringen är det så här mysigt. Och stället är ganska välbesökt - vi såg fyra hundar och en några orienterare - men så pass stort att det inte känns trångt. Faktum är att det bara var farbrorn vi stötte på längs med vägen. På helgen är det annat så klart.


Och så till sist en höstbild. Bästa årstiden, inte sant!