Och IGEN gör hon det, min fantastiska lilla hund - tar ett gigantiskt (cirka tre centimeter högt) kliv framåt och rör mig till tårar och jubel. I månader (nå, kanske inte riktigt så mycket som det låter antyda, men mycket och länge) har vi kämpat med "klossen", ni vet att använda en kloss (eller ett fat eller en burk eller vad som helst) som hunden står på med framtassarna för att träna fotposition och bakdelskontroll. Och Boo bara vill inte. Hon duttar med ena tassen och så duttar hon med andra tassen men aldrig länge nog för att ens ge två godisbitar och på så sätt bygga vidare. I början ryggade hon en halvmeter varje gång klorna nuddade keramikskålen som jag använder. Jag funderade på att börja på en tidning eller något lättare, jag funderade i att skita i det helt. Och la träningen på hyllan i stället. Tränade på andra saker. Tränade backa och buga och ägnade mig åt snöbus och lek lek lek. Men så idag, när snön (yay!) vräker ner och vinden (blä!) viner utanför tog jag fram skålen igen. Och märkte en helt annan attityd. Ett mod och en vilja som inte funnits där innan. Plötsligt la hon sig ner med ena tassen på skålen - och la den andra tassen där också! Och när hon stod så kunde jag belöna med flera godbitar medan hon höll ena tassen kvar på skålen. Och så med ens stod hon där, med båda framtassarna fast planterade på skålen. Jag jublade, och belönade. Chansade och kastade en godis en bit bort - Boo springer bort och kommer tillbaka. Och stäler sig på skålen igen. The power of Frolic och en jäkla envishet.
Jag vet jag vet, de flesta valpar klarar detta direkt, och de flesta vuxna hundar också om de är någolunda vana att träna. Men min hund är inte de flesta hundar. Min hund vägrar hoppa upp på bord men springer glatt upp i träd eller på en skitstor timmerhög. Min hund är livrädd för skohornet (för det kan skramla) men världens modigaste fotbollshund. Min hund är den mest tillgivna som finns, men tycker främlingar är läskiga. Min hund har nu inlett sin klossträning på riktigt!
Bilden föreställer förresten Boo när hon gjort ett annat framsteg: för ett par veckor sedan lekte hon plötsligt sönder en leksak! Ludd överallt. Jubel då med.
Inlägg
4 kommentarer:
Superduktigt ju!!
Hurra hurra! Boo, o J ni är fantastiska. J du ger henne allt det hon behöver o Boo vågar utmana sig själv o omvärlden på ett sätt som jag aldrig hade trott för ett år sedan. Ni i kombo är det perfekta paret <3 Det spelar ingen roll om det inte skulle vara ett super steg för andra, men för er är det otroligt. Du är fantastisk med Boo J, det vet du om!! Älskar att läsa om en numera lycklig hunds framsteg!!!
Vad glad jag blir, en sån härlig läsning! Ni är så himla duktiga!
Tack för alla härliga hurrarop!
Skicka en kommentar