Leva, vila, äta, jobba.

  Leka, vila, äta, jobba. Eller kanske jobba, leka, vila, äta. Jo, det sistnämnda är nog rätt ordning om man frågar Boo. Kanske kan vi till och med slå ihop lek och jobb - målet med min hundträning är i alla fall att det ena ska vara starkt förknippat med det andra. Så starkt förknippat att det egentligen är en och samma sak. Leka lydnad, leka agility, jobba frisbee och jobba fotboll. Ni fattar.

Men för att göra min poäng överskådlig och enkel så delar jag upp det: Jobba. Leka. Vila. Äta. Fyra fundamentala saker som jag gör tillsammans med min hund. Det allra viktigaste. Att jobba tillsammans med sin hund tror jag inte så många ifrågasätter. Få är de hundar som trixtränar eller går ett spontant fritt följ utan sin förare närvarande. De flesta tror jag hänger med på vikten av att leka tillsammans också. Lek som belöning är ju inget som direkt ifrågasätts. Men leka för att leka? Minst lika viktigt om du frågar mig. Jag vill vara den allra roligaste i min hunds liv, den som hon helst av allt är med. Jag är inte riktigt där - Boo ser jaga hare som roligare än jaga matte, och leka med en annan hund som roligare än att leka med mig. Men att spela fotboll eller att bada ihop är riktiga jackpotgrejer. Tyvärr var jag för okunnig för att prioritera leken när Boo var liten, men vi jobbar på det nu. Jag behöver väl inte säga att jag kommer satsa på lek framför allt med valpen? En kasse roliga leksaker att leka tillsammans med väntar på hans ankomst.

Men de andra två punkterna då, vila och äta? Är det något man gör med sin hund? Klämmer man ner sig i hundsängen och delar på en Frolic? Nej, fullt möjligt är det, men knappast så jag tänker. Däremot bjuder jag in min hund att dela min bädd och min mat. Min bädd på så sätt att hunden får vara i alla möbler (här hemma, hemma hos andra gäller kanske andra regler vilket vi båda respekterar. Att min allergiska syster inte vill ha hundhår i soffan tycker jag är helt okej, och Boo accepterar att det är hennes filt på golvet som gäller där.) och att jag uppskattar att hon ligger bredvid mig på natten. Hundar är etologiska anomalier på så sätt att de är den enda arten som behöver sina familjemedlemmar av en helt annan art lika mycket - eller mer - än de behöver sina artfränder. Jag kan inte vara hund när vi leker, men jag är den viktigaste att vila bredvid. Hundar som skiljs från sin familj och förpassas till en annan del av huset kan helt klart etologiskt påverkas av detta. Att vila tillsammans är alltå inte bara mysigt utan dessutom nödvändigt för optimal kontakt. Rätt ballt när man tänker på det!

Äta tillsammans då? Ja, det finns ju diverse ledarskapsteorier som förespråkar att människan ska äta före hunden, och de flesta verkar inte tycka att det är okej att hunden tigger vid matbordet. Jag tror precis tvärt om. Genom att äta samtidigt och genom att emellanåt dela på en smörgås bygger man familjekänsla. Mat är ett socialt verktyg och det är dumt att inte använda det. Jag matbelönar till allra största delen i min träning, inte bara för att jag negligerade att leka med henne och det därför är enklast, utan därför att mat är en primär förstärkare som inte behöver läras in för att stimulera lustcentra i hjärnan. Det är ingen slump att vi ofta ses över en bit mat, att middag i datingsammanhang är det vanliga, att vi tröstäter eller ger bort choklad till dem vi tycker om. Mat bygger förtroende och att tugga lugnar oss och hundarna i stressade situationer. Eftersom människor och hundar fungerar på väldigt lika sätt i många situationer är matbelöningar väldigt användbart. Och en sorts matbelöning kan vara att dela en smörgås i skogen.

Det är så jag resonerar.

Vilken härlig freudiansk felskrivning i rubriken förresten, ser ni?