Den där fantastiska nosen!

  Det är verkligen inte ofta jag tycker det är pestigt att behöva gå upp och ut direkt på morgonen. Idag var en sådan dag: gråmulet och en iskall vind som pillade in den sorgligt skrala snön innanför jacka och ögon. Men så hittade jag ett spår som Anders "la" i går kväll. För någon annan var det bara helt vanliga fotspår i snön, och Anders var förstås inte medveten om att han gick ett spår igår - han trodde ju bara att han gick en runda.

Det är sant att Boo

a) bara gått människospår efter mig
b) bara gått spår som legat max en timme (detta var ungefär tio timmar gammalt)
c) aldrig spårat i snö
d) inte tidigare spårat i öppet landskap utan bara i skog - nu var det kort gräs och grus

Allt ovan gäller naturligtvis spår som jag sett och förstärkt - hundar spårar ju hela tiden, så både äldre, yngre, i snö, andra människor och djur har hon ju spårat. Men det struntar jag i - för nu är det koncentration i spårkärnan och social variabel förstärkning som avses.

Nå, jag visade henne spåret och först såg hon lite tveksam ut men heureka! nästan direkt fattade hon vad jag var ute efter. Sen spårade hon nära och ganska koncentrerat. Jag fick visa henne ett par gånger, men utifrån förutsättningarna är jag väldigt nöjd. Och Boo med - tänk att 175 meter spår kan göra lilla hunden så trött.

Påminner mig om att vi fortsatt måste träna mer koncentration och uthållighet. Och då finns banne mig inget bättre än spår.