Tyckte jag var så smart

Det är fortfarande biltvättsljud häromkring. Blir tokig på blåsten. Förutom den långa promenaden i förmiddags har det bara blivit korta snabbrundor för tjejen idag. Hurra för aktiveringsspel och andra inomhusaktiviteter såna här dagar. Vi tränade lite konster på vardagsrumsmattan ("snurra" har vi i läxa faktiskt på lydnadskursen, och den klarar hon galant med bara liiitet handtecken) och lite snabba sitt och ligg. Efter det lekte vi med Dog Fight ett par gånger (jag dubbelladdar den nuförtiden, men hon är snabb). Peppad av Lyztras färdigheter ska vi dock träna på att städa efteråt. Boo har inget vidare föremålsintresse alls, men det jobbar vi på. Jag tycker det är svårt dock.

Härom dagen när jag var på Rallylydnaden, och jag stod och pratade med tränaren började Boo plötsligt spontankampa med kopplet! Det har aldrig hänt förut och jag blev överlycklig. Jag vet att de flesta förmodligen skulle tyckt att det var en störig grej av uttråkad unghund men för mig är alla inviter som Boo gör tecken på att hon vågar ta för sig. Det var inte alls länge sen hon för första gången kom till mig i soffan och började dra i strumporna, krafsa med tassen på foten och knorra: lek med mig nuuuu! Hjärtat smälter för varje grej tjejen klarar, och jag peppar och peppar. Det är ännu en anledning till att klickerträning är så bra - det handlar bara om att säga ja, ja, ja! Bejaka varje sak som du vill ha - och ignorera resten. En del tror därmed att man låter hundarna löpa vind för våg. Så är det naturligtvis inte. Vi har regler där det behövs, och det är viktigt. Men där den traditionella tränaren skriker tyyyst när hunden skäller vid hundmötet belönar jag när Boo ÄR tyst, om så bara en sekund. Och de sekundrarna blir fler och fler (vid dagens hundmöten kom det inte ett pip ur tjejen, även om hon tittade långt efter den andra hunden. Och det är ju okej). Fasiken så mycket roligare för alla med den sortens positiva träning. Och eftersom hundar är opportunister och alltså gör det som är lönsamt så är det klart att hon bjuder på det beteende som ger klick och belöning (sen ska man minnas att det finns en anledning till att hundar skäller och bär sig åt vid hundmöten. I Boos fall är det en kombination av osäkerhet och frustration. Osäkerheten jobbar vi med hela tiden genom att göra hundmöten så trevliga som möjligt. Vad gäller frustrationen (hon vill fraaaaam och hälsa och leka) så är det nog knivigare faktiskt. Jag måste vara mer intressant än hunden. Och det låter sig inte göras varje gång.)

Nå var var jag? Föremålsintresse alltså. Jag har tidigare lyckats kampa några få gånger med en dödskalleapa hon har, men hon släpper snabbt, och förstår inte att det är okej att leka så. Har tillverkat en kampleksak av en gammal fårskinnskrage och en fleecefilt, men den är inte så kul ännu. Jag köpte massa små mjukisdjur på loppis i somras som jag tränar Boo att lyfta och lägga i min hand. Men eftersom det inte går så jättebra har jag varit lite lat. Ska lägga krut på det framöver. Ska bli intressant att se om hon visar intresse för klöven i morgon på viltspårskursen.

Dagens inomhusaktivering var det. Vi spelade alltså Dog Fight ett par gånger, men så tänkte jag göra något riktigt klurigt. Jag laddade Busy Buddyn med blodpudding och viltost, la den i en tom kartong, la kartongen i en plastlåda, la några godisar på lådan och virade in hela klabbet i en filt. Precis sånt som Boo brukar älska.

Men nääää sa Boo, tråååkigt. Och la sig bredvid katten i stället.



Jag ska köpa mig en bra kamera så jag - och ni - slipper de korniga, och av någon teknisk anledning pyttesmå, mobilbilderna. Och Busy Buddyn får följa med i bilen i morgon, laddad och klar som den är.