Strategier

Att ha en liten entusiastisk träningskompis gör under för motivationen. Gip får mig att vilja - orka - träna även med Boo och det är en stor vinst.

I skogen idag gick jag och funderade på metoder som vi använt hittills på Boo och vilka effekter de gett. En metod som vi använt mycket, ofta och länge är enligt Emma Parsons Click to calm (den svenska, något missvisande, titeln är Klickerträning och lugnande signaler). En metod som kortfattat går ut på att parallellt ändra hundens känsla och beteende. Känslan genom motbetingning, det vill säga: varje gång det kommer något som hunden reagerar negativt på så får den något gott. Dessutom har klickern lagts till så att varje gång hunden (lugnt) tittar på det obehagliga så klick+belöning. För oss har det verkligen gjort underverk, och när Boo reagerar med att spänna sig och jag klickar (innan utfall!) så är det som hon drar en suck av lättnad. Lite som att "ÅH! Det var klickbart, då är det ingen fara!".

Den andra delen av metoden är att man lär in en radda beteenden som kan funka. I stället för utfall - nosa i backen/sitt/titta på matte/hoppa upp på en sten/det som passar. Tyvärr har jag inte varit lika ihärdig med den delen, utan har koncentrerat mig på att stävja utfallen genom att klicka och belöna.

Dock har det här arbetssättet bidragit till en ganska tråkig bieffekt, nämligen att om jag vill att Boo ska göra något på promenad - om jag påkallar hennes uppmärksamhet - så kollar hon sig omkring och tror att det kommer någon eller något. Inte så bra för en redan svårmotiverad och miljöosäker hund. Jag bedömer dock ändå vinsterna vara större än förlusterna, men nu är det hög tid att gå vidare.

Jag har köpt Leslie McDewitts Släpp kontrollen lös/Control unleashed, och så fort min examen är avklarad (i helgen!) ska jag ta mig an den. Jag tror att det kan finnas verktyg i den som kan ta mig och Boo vidare. Jag hoppas det.

Nästa grej som jag grunnade på var hur sjutton jag ska gå tillväga för att få Boo mer motiverad att ta belöningar över lag, och vara mer motiverad att arbeta. Och jag tror helt enkelt att det handlar om att vara sparsam med vad som delas ut. Idag blir vi så glada när Boo äntligen äter att hon då får äta precis hur mycket hon vill. Ibland mot en prestation, ibland inte. Och jag tror att vi därmed lärt henne att "Det är jobbigt att äta i den här situationen, men det är okej, det kommer mera om en stund.". Så härmed ska hon få jobba för all sin mat (valpen får ju göra det, så varför inte Boo), och vi ska bli mer rättvisa med att alltid förstärka och belöna det som ska förstärkas (till exempel ropar vi in henne från tomten utan att hon får nåt för det i stället för att faktiskt då bjuda på en liten bit av det godaste goda medan hon kan få en bit kyckling eller få diska kattmatskålen för en ynka vacker tass. Lön efter prestation i fortsättningen helt enkelt.).

Nästa sak är att vi tar bort möjligheten att få om hon inte gör och/eller tar. Inte bjuda på nåt bättre för mindre prestation om hon inte vill utföra det vi vill för det som vi tänkt bjuda på.

Självklart är det Boo som måste berätta om det vi ger är en belöning - det är bara hon som kan avgöra det - men jag tror också att vi kan bli striktare. Inga ostkanter (Anders! ;-)) för att hon står och ser söt ut, och inga slentriansmakbitar från köksbordet utan att vi bjudit in till att jobba.

Sen så klart är det mysigt att dela fika i skogen och att undervärdera den sortens samvaro ska vi inte göra. Men att göra Boo mer hungrig (80-talsbetydelsen av ordet nu!) kan nog göra henne mer villig, dessutom.

Ytterligare en sak tror jag är att vi inte ska låta kreti och pleti ge Boo godis. Det har varit en strategi för att få henne positivt inställd till främlingar, men jag funderar på hur effektivt och nödvändigt det är egentligen. Okej såna som hon kommr ha vidare kontakt med, men andra ska hon faktiskt få slippa att hälsa på. Det blir en form av bestraffning att måsta gå så nära att hon ska ta godis. Vill hon så kan det väl vara okej (måste fungera på det) men inte att jag på nåt sätt övertalar henne att gå fram. Dessutom tror jag det är bra att allt kommer från mig - alla positiva saker. Tror det bara kan vara bra för vårt samarbete. Och Boo lär sig att främlingar är okej, men det är helt tillräckligt att ignorera dem, interaktion behövs inte.

Vi får se. Jag kommer utvärdera och säkert förändra och utöka strategierna om igen.