Första veckan med Gip!

  Det känns helt overkligt att Gip redan bott här en vecka. Eller för den delen att han bara bott här en vecka. Så otroligt lång förberedelse och väntan och nu är han här, och en helt naturlig del av familjen.

Helt overkligt är också att allt han hittills visat är att han är precis allt jag önskade i en valp. Han är en smart arbetsgalning med kopiös matlust och en sanslöst härlig lekintensitet och social kamplust som inte går av för hackor (jag har precis moppat golven och litenvalp hängde i mopphuvudet som om hans liv hängde på det). Han tar allt med ro och är totalt orädd. Inte dumdristig - han kollar läget och sådär - men kastar sig sen ut i livet.

Denna veckan har vi bara precis börjat resan tillsammans. Socialt har vi känt på varandra mest - Anders och jag, Boo och katterna har lärt känna Gippis och han oss. Det betyder mycket tid i sängen med mys och bus. Lite miljöträning har vi hunnit med - på flygplatsen (där vi tränade på att skita i omgivningen till förmån för att tugga ben och sova. Gick utmärkt!), i skogen (första rundan mötte vi inte någon, andra mötte vi både en hund och lite människor. Rådjur såg vi många båda gångerna.), på en välbefolkad parkering (där satte saltet käppar i hjulen för oss, men annars gick det bra) i omgivningarna hemma, inklusive utforska stallet och allt vad som finns där. Naturligtvis var resan hem i måndags en enda lång miljöträning där både vi, bilen och alla ställen vi stannade på (mackar, rastplatser, inne i Trelleborg etc) var nya. Konstaterar att miljöer inte verkar bekomma lillevalp och han utforskar, kissar, bajsar och tar allt med ro på ett härligt sätt.

Tränat har vi precis bara börjat göra. Mest har vi lekt och kampat. "Ta den" och "tack" förstår han bra. Däremot måste jag lära mig att använda lek som belöning oftare. Vi tränar, jag belönar med godis och sen tar jag till leken i pauser och efteråt. Just nu handlar det ju mycket om att Gip måste förstå principerna för att när han gör något som jag vill renderar det i något som han vill ha. Vi har tränat backa (det gör han med den äran), klossen (kanonbra, han börjar verkligen fatta), handtarget (jajemän), tasstarget (nja inte ännu), spontana sitt-ligg-stå samt lite lite hoppstå. Och så inkallning så klart, och belöning för spontankontakt. Han är helt tokigt snabblärd och han är så angelägen om att få sina foderkulor att det är en sann fröjd.

Lite hantering i form av daglig visitation och kloklippning har vi hunnit med också. Att klippa klorna var ju inge kul förstås, men att vara i husses famn och samtidigt få skinka när man var tyst och lugn gjorde det uthärdligt i alla fall.

Han är så intensiv och jag älskar´t! Han gör grejer som Boo inte skulle drömma om att våga. Han kastar sig med tassarna före ner i pizzan, välter ut tomburkar, klättrar och klänger och kampar och springer och är helt cool med att alla andra är i ett annat rum. Han stannar lugnt kvar i köket och gör vad han nu gör medan vi har städat och plockat idag. Helst ligger han dock på mig eller Anders, eller i alla fall riktigt nära. Och han anstränger sig för att få sin belöning, så skoj!

Om jag ska vara orolig för något så är det kanske att han tar till rösten. Han vet var skåpet ska stå och är inte rädd för att berätta det. En väldigt verbal herre som tjuter som om kniven satt i honom vid oförrätter. Och han frustrationsskäller rätt rejält och snabbt. Det måste jag ta tag i för det är inte så kul. Jag är van att jobba med en tyst mus - Boo skäller bara i avståndsökande syfte. Så visst är detta mer positivt - hellre skall för att han vill än skall för att hon inte vill.

Nästa vecka ska vi lägga krut på miljöträning och för att det ska vara genomförbart måste vi träna på att ha koppel på killen. Det är inte populärt, men jag är övertygad om att det kommer gå som en dans det också. Och så ska vi träna lite självbehärskning. Omvänt lockande och burträning tänker jag mig. Och fortsätta mysa och njuta av varandra.