Duktig valp!

  Oj, är det redan torsdag? Jag börjar förstå hur småbarnsföräldrar känner sig - hemma hela dagarna utan att hinna någonting, och så en nattvaknande miniindivid som gör att man är lite i ett töcken. Men mest: kärlek, glädje och förundran.

Hela måndagen gick åt till att resa. Lille Gip fick sitta i baksätet med mig eller Anders medan Boo var i bagaget som vanligt. Gip sov nästan hela resan, utom när vi stannade för att kissa och bajsa. Vilket han gjorde varje gång - och bara en enda gång i bilen. Och då hade vi stannat och jag skulle precis lyfta ur honom. Duktig valp!

Han är störtkul. Väldigt intensiv, allt han gör är med en sabla energi. Han till och med sover intensivt. Han verkar ha fått gosgenen från mamma Peg vilket vi hurrar för, och det är attackpussar som gäller. Han ligger gärna på en, och allra minst tätt tätt intill. På nätterna sover han på min huvudkudde, eller inkilad mellan kudden och väggen. Så nu har jag en som värmer huvudet och en som värmer fötterna. Tur det, för katterna ligger ju gärna på magen.

Vi har hunnit med några små träningspass, och jag kan konstatera att än så länge visar han allt jag vill med en valp. Han kastar sig över allt ätbart och när han leker leker han intensivt. Första träningspassen har gått åt till att sätta upp lite regler kring belöning. "Ta den" och "tack" när det kommer till leksak har jag börjat med och dra sig undan från maten när det kommer till godis. Jag började med att ge godis bara Gip flyttade nosen (och tänderna och klorna!) en millimeter från min godishand och han fattade snabbt leken. Nu har vi utvecklat den och han backar ganska långt (övningen blev alltså en backa-övning). Jag alternerar att han får godis och kasta sig över leksak när han backat och han uppskattar godis mer, men bara han lekt ett par sekunder ger han järnet. Jag har börjat introducera att jag vill att han ska sitta innan mat serveras i matskålen (han tränar upp mesta maten, men jag vill att han ska vara nöjd att bara äta ur skål också så han får några symboliska kulor där i.) och det går ganska fint. Det är en balansgång det där, jag vill inte ha en hund som sätter sig ner så fort han vill ha något, alltså jag vill inte bejaka passivitet i någon större utsträckning. Passivitet i träning alltså, i annat fall är det fint.

Nosduttar i min hand fattade han med en gång (ja han är helt galet snabb! Trodde inte han skulle greppa leken gör nåt = belöning än på ett tag men det fattade han direkt) och det ska jag bara jobba vidare på. Har presenterat tasstarget för honom men det greppade han inte riktigt. Måste hitta nåt tydligare att stå på. Han sätter och lägger sig och bjuder på något som kan utvecklas till ett fint hoppstå så det ska jag nog jobba med nästa gång. Men den mesta träningen är inkallning och nu kommer han blixtsnabbt när jag ropar Gip (eller Gip-Gip som det visst tenderar bli) även om han är på väg bort, springer efter katten (hmp det måste vi träna på att inte göra) eller är i ett annat rum. Duktig valp!

Det låter som jag håller på att slita ut min valp, men varje träningspass är bara ett par minuter långt, och jag tränar som sagt när han ändå ska äta. Resten av tiden myser vi, leker vi och går små små upptäcksfärder runt huset. Idag på morgonen hade vi första miljöträningen utanför gården när jag skjutsade Anders till sjukhuset. Dessvärre har de saltat vägarna så det gick knappt att gå för en liten valp, och lyfter jag upp honom börjar han frysa direkt. Jag måste hitta nåt sätt att bära honom på, tänker kanske att jag gör en "bärsjal" av fleece. För miljöträning och socialisering kan ju inte vänta till våren direkt! Nå, han charmar så klart alla som ser honom och de människor och barn som passerade idag uppförde han sig exemplariskt emot. Han sprang inte fram till dem, men ryggade absolut inte undan heller. Gick han mot dem så kom han när jag ropade. Bara nyfiken och fin. Men som sagt, det blev ett ganska misslyckat träningspass ändå, han såg så ynklig ut. Och så mitt stora misstag: jag måste naturligtvis träna honom att gå i koppel innan jag tar ut honom i världen och förväntar mig att han bara kan. Korkad matte!

Han tyckte nog det var lite jobbigt för han sover på mina fötter just nu. Anders har åkt vidare till Stockholm och kommer inte hem förrän på lördag vilket betyder att jag har fullt ansvar. I morgon får Gip med andra ord följa med ut i skogen - vilket gör detta till ett lysande läge att fixa nåt att bära honom i om och när han skulle behöva det.

Det känns helt fantastiskt att han äntligen är här - och att han är allt jag kan önska mig!