Shejpingframgång och klövjepromenad

Skam den som ger sig! Jag har ju tränat små korta shejpingpass om kvällarna med Boo där jag har klickat för i princip varenda litet svansvift. Sen ett tag tillbaka verkar hon fatta att det är hennes rörelse som ger klicket, men inte att en upprepning av rörelsen är något eftersträvansvärt. Det vill säga: hon kör ett helt register av rörelser, men inte ens de inlärda kommer två gånger på rad. Igår provade jag ett lite annat angreppssätt. Målet var att få henne att sitta, ligga och stå ungefär lika frekvent och alla andra beteenden ignorerade jag.

Sitt kan hon på signal, ligg då och då (ömsom supersnabba plaskligg ömsom "whaaat?") och stå har vi inte tränat på över huvud taget. Så jag sa sitt och hon satte sig - klick och belöning. Jag kastade belöningen så hon fick resa sig. Sen sa jag inget, hon satte sig, samma sak. Detta gjorde jag två gånger. Sen klickade jag inte för att hon satt utan väntade. Till sist la hon sig ner - bingo. Nästa gång hon satte sig: klick och belöning. Så la hon sig: klick och belöning. Och så när hon ställde sig: klick och belöning. Jag är osäker på om hon greppade att hon gjorde något när hon stod, men hon bjöd hel vilt på både sättanden och lägganden, och emellanåt ställde hon sig onekligen upp. Hurra! Kändes som en otrolig framgång efter allt harvande.



Häromdagen skrev jag ju att vi väntade på paket innehållande en klövjeväska. Nu har vi hunnit prova den litegrann (med betoning på lite, till exempel har jag inte lagt något annat än ett par vantar i den). Först gången Boo fick på sig väskan (är det väskan eller väskorna, förresten?) så frös hon till is. Vägrade röra sig en millimeter och såg ut som sju svåra år. Alltså verkligen - den som sett min hund i det ögonblicket skulle tro att jag varit värre än en Cesar Millan. Jorå. Jag lät henne ha dem på ett par minuter och sen tog jag av dem. Nästa gång jag plockade fram dem sprang hon iväg.

Hoppsan.



Jag la dem på golvet och varje gång Boo tog ett steg närmre kastade jag en godis till henne. Till sist var hon riktigt nära - då plockade jag undan väskorna. Nästa gång jag tog fram dem sprang hon inte iväg men såg inte nöjd ut heller. Jag försökte med godis få henne positivt inställd till dem, men hon såg ömklig ut. Jag lät henne ändå ha på dem en stund. Nästa gång tog jag ut henne i trädgården med dem på - och plötsligt var det som hon aldrig gjort annat.



Igår tog vi en promenad på trekvart med väskorna, och tränade på balansen. Gick längs med väggar och träd och hoppade upp på stockar och snöhögar. Rullade sig gjorde hon också. Gick som en dans! Det märktes dock att det tog på tösen - inte fysiskt men att hon blev trött i skallen. Hon sov gott länge efter den korta promenaden.



Idag packade jag in hunden och väskorna i bilen och körde till Häckeberga (på vägen släppte vi Anders vid flyget). Jag struntade i att locka och pocka och trädde väskorna på henne som om det var det naturligaste i världen. bättre så. Hon såg så nöjd ut så.

Efter en promenad på cirka två och en halv timme med väskorna på kan jag säga följande: Detta kommer vara bra träning för Boo. Det är främst därför jag köpt dem, för att använda vid styrketräning. Boo skrittar uppför backarna, och det vill jag, eftersom det bygger muskler hon behöver. Men samtidigt har hon inga problem att spralla runt som vanligt och hon rör sig obehindrat med väskorna. Nu har jag alltså inte packat dem ännu (de är rätt tunga i sig själv!) och nästa steg blir att fylla dem med en uppblåst plastpåse för att vänja Boo vid att de buktar ut vid sidorna.



Det är Ruffwears Palisades jag har köpt, och vi har en Ruffwear Webmastersele utan väskor sedan förut. Den älskar jag. Jag har ju hört kritiken med band som släpper, men inte märkt det på min gamla sele. Dock verkar banden som sitter på selen som hör till väskan vara den nya, glidande, modellen, och jag har fått spänna selen ett par gånger redan. Bu för det. Dessutom tycker jag att själva väskan flaxar lite, men det kan jag åtgärda med en resår under magen på Boo. Tror att det är annorlunda när den är full också. Nå, Boo är kompis med sin väska, och det kändes riktigt bra att ha den på henne. Bra styrketräning! Dessutom planerar jag att vandra i höst och då kommer den verkligen till sin rätt.