Vallning med Gip

Igår var vi och vallade, för femte gången. Jag har fått träningen filmat av Kicki varje gång och det är så roligt att se utvecklingen. Det är bara en och en halv månad sedan Gip träffade fåren första gången, och idag har jag klippt ihop en film av allra allra första mötet med fåren lös och så en snutt från igår. Första mötet var ganska kaosartat - man ser tydligt när Gip verkar tänka "Herregu! jag är lööös med dessa levande kampleksaker!" och det var inte direkt någon vallning. Enligt Christer Sjögren, som hjälper oss, är det svansen man kollar på först. Gips svans hålls i en båge över ryggen - och en bc som vallar har svansen lågt i koncentration. Att han dessutom skäller, försöker smaka ull och bara rusar runt runt runt är inte heller så konstigt. Fast han har lätt för att lägga sig och det gjorde han snabbt. Det är bra, och det har vi jobbat vidare på.

Varje gång har Gip sänkt farten och svansen litegrann. Och så började han sänka även framkroppen, och till sist kom den stund när Christer sa: "Nu vallar han!". När han har gjort något som ser bra ut, har jag fått döpa beteendet. När han har lagt sig har jag ropat "lay down", när han sprungit åt ena hållet "away" och andra hållet "come by". "Walk on" - gå rakt fram - har jag fått vara lite försiktig med, men det lade jag på igår. Och så har jag "ssshhh:at" (spring runt) och smackat (kom mot mig) och "Hey!at" (bit inte fåret! - fastän Gip är snäll mot fåren, blir det ibland lite för mycket för honom och då har han försökt smaka lite ull, och det får man inte. Ska fåren bitas ska de bitas framifrån, och bara i väldigt speciella situationer. Där är vi inte.). Igår fick jag tipset att lägga på en visselsignal som betyder "Kolla efter får". "That´l do" (inkallning) har jag inte börjat med ännu. Naturligtvis har vi inte heller börjat med några reella moment.

Gip har som sagt lätt för att lägga sig, han har också lättare för att fösa fåren mot mig (som ni ser på filmen) än springa runt och flanka. Då blir farten gärna för hög, koncentrationen sjunker och svansen åker upp. Så det ska vi jobba på i lina på Kickis får. Annars har det handlat om att tända hundarna och låta dem vänja sig vid fåren. Och vänja MIG vid fåren! Det är banne mig inte lätt att backa med 20 får runt bena, samtidigt som jag ska hålla koll på hunden och var jag sätter fötterna OCH ha en plan.

Jag trodde inte att jag skulle tycka det var SÅ roligt att valla, men det är rent magiskt att se den lille hunden plocka fram inneboende, uråldriga kunskaper. Jag är glad att all träning kunnat ske utan hårda metoder. Inget hot, ryck eller skrik. Gip har fått leka sig fram till där vi är idag - en liten bit på väg - och detta utan att stressa varken mig, hunden eller fåren (förutom precis initialt). Jag ser verkligen fram emot fortsatt träning! Och jag ser fram emot att jag ska lära mig mer - än så länge är det väldigt väldigt nytt, men jag tycker mig fått såpass känsla att det faktiskt blir lite logiskt emellanåt "Om jag går hitåt så borde Gip gå ditåt".

Så här såg det ut i mitten av oktober - och igår: